torsdag 21 juni 2012

Vem är dj på Ekevalla?

Fotbollen på Ekevalla må inte vara av världsklass, men den är fin nog för att uppleva den live istället för att bara läsa resultaten på internet eller i dagstidningen.

Det finns dock en sak som retar gallfeber på mig på Ekevalla och det är musikval. Visst, det är en klar förbättring denna säsongen jämfört med den blandning av Tomas Ledin och Metallica som kördes för ett tag sen.

Men vad sägs om lite omväxling? De har spelat samma låtar så ofta att skivan repats och stod och hackade ett tag innan matchen började igår.

Så jag har en uppmaning. Ifall EBK bara tillåter det, så ställer jag gärna upp nån gång och dj:ar med gammal reggae, ska och soul, sån musik som i alla fall har en koppling till supporterkulturen, Chelsea har börjat alla sina matcher till tonerna av reggaelåten The Liquidator sedan 60-talet. Skulle det inte vara kul att hälsa supportrarna med lite av musiken de känner för? Jag kan slänga in lite indie också om det skulle visa sig att vi har casuals denna säsongen med. Skulle det inte ge klubben lite särprägel att bli förknippade med kvalitetsmusik istället för Sean Paul?

Och nej, ni måste inte ta in mig som dj (nåt jag naturligtvis gjort helt gratis), men tänk på det, ni som styr matchunderhållningen. Lite omväxling skadar väl inte? Ni behöver inte köra bara sån musik, men lite då och då hade varit najs!

onsdag 20 juni 2012

Eslövs BK - Brantevik/Rörum Österlen FF: 1-1

På väg till matchen filosoferade jag en smula över det fina vädret och det faktum att det inte var nån EM-match idag, något som borde kunna påverka Eslövsbefolkningen att sluta upp i större skara för sitt lag. Något många också gjorde, dessutom fanns många av bortalagets supporters på plats, vilket bäddade för en folkfest på läktaren.

De första fem minuterna dominerade BRÖFF och EBK hade svårt att bryta igenom, men redan i 15e minuten satte Kim Jeppsson, som också välförtjänt får titeln matchens lirare, 1-0. Mycket av matchen skulle vara EBKs, men BRÖFF spelade duktigt och kunde sätta 1-1 i 45e. Som en av våra äldre supporters konstaterade, det var ett onödigt mål. Det kunde ha stått 2-0, för EBK hade en fin chans bara minuterna innan och lyckades slarva till sig ett mål i baken.

Tidvis var matchen väldigt fysisk och gula kort mot oss delades ut åt bland annat Wissam Wehbe i 39e och Adil Adlouni i 80e minuterna. Det var så att man fruktade 1-2, ett par gånger, men i rättvisans namn levde hoppet om 2-1 kvar in i själva slutet med en fin chans åt oss i 90e minuten.

Jag hade verkligen hoppats på hemmaseger och säkrad andra plats inför sommaruppehållet, det hade varit sjukt najs. Nu blev det ju inte så, men jag kan bara hoppas att laget samlas nu och man peppar upp sig och låter detta bli säsongen då vi går upp i trean igen! Vi kan göra det om bara fler folk dyker upp på match och stöttar sitt hemmalag.

Kom igen, Eslöv!

måndag 18 juni 2012

Oldfashioned Ideas: "Promises mean nothing"

/ ARTIST: Oldfashioned Ideas / TITEL: Promises mean nothing / GENRÉ: Punk / ETIKETT: Switchlight Records / FORMT: CD /

Jag stiftade först bekantskap med det här bandet för nåra år sen, när en polare till bandet postade länken till deras då nystartade myspacesida på ett community som är så hemskt att jag inte tänker nämna det vid namn (nej, inte Bråkmakargatan). Då tyckte jag bandet osade för mycket Condemned 84, ett band som jag har svårt för i allt för stora doser. Jag var därför osäker på vad jag skulle tycka om den här fullängdaren från bandet, som kom i år.

Faktum är att jag gillar den. Jag älskar den inte, det är inte punkens heliga graal, men det är en schyst platta som förklarar varför bandet heter som det heter, eller inte riktigt, för de har en del genuina uttryck med, men överlag tycker jag skivan luktar 80-tal.

En del av musiken låter oi!, ibland vanlig punk, ibland hc, en liten dos anarko och en liten del English Dogs, tycker jag. Texterna är helt okej, men knappast banbrytande. Man får en stor, och då menar jag stor, dos proletär stolthet, alkoholromantik, fotboll och ställningstagande mot de extremister, oavsett om det är stalinister eller nazister, som säger sig tala i vårt namn. Ofta blir sån här arbetarklasspunk en smula klichéartad och posig, inte sällan är de framförd av folk som aldrig gjort ett riktigt handtag, men Oldfashioned Ideas övertygar på ett sätt som få gör. När de sjunger om livet som knegare får man intrycket att de är där, det är deras eget liv de beskriver. Och vem kan inte hålla med om texten till A Nice Little Pub? När jag var i de tidiga tjugoåren drack jag och mina polare alltid på The Londoner i Lund, tills den lades ned och blev ett trendigt steak house, så jo, jag har också varit där. :)

Det enda jag retar mig på på skivan är att det ibland blir för snabbt spelat och för kakmonstrigt på sången. Bandet skulle tjäna på att söla ner sig bara lite och lägga sig till med en mer "sjungande" sång. Bandet får naturligtvis göra hur de vill, men jag tror musiken hade tjänat på det och gjort dem till ett av Sveriges bästa band i farten.

En trevlig upplevelse att lyssna på plattan. Jag ger den 71,2% i grad av tillfredsställelse!

lördag 16 juni 2012

Film: "Studio One Story"

/ TITEL: Studio One Story / GENRÉ: Dokumentärfilm / FORMAT: DVD+CD /

Vad man får här är en skitbra liten film från killarna på Soul Jazz Records och en CD (som inte låg i paketet när jag köpte det, alltså kan jag bara recensera DVD:en).

Filmen är en bra dokumentär om Clement Dodd, eller "Sir Coxsone Downbeat", som han är mer känd som. Den berättar om hur musik tidigt var en del av hans liv, hans familj hade en radio i familjens butik, som folk kom och dansade till. Senare, under 50-talet, skulle han resa till USA för att arbeta och fastnade rejält för musiken där som var inne just då, R&B och började köpa plattor, vilka han senare, när han kom hem till Jamaica, började spela på Duke Reids "sound system".

Coxsone hade dock sina egna idéer, influerad av amerikanska jukeboxes utformade han sina högtalare konstnärligt och införde toastandet, det vill säga snackandet mellan låtar och snart var han, som dj, så populär att han kunde skaffa sig sitt eget soundsystem.

Men vid detta laget hade R&B-flugan tillfälligt dött ut i USA och kidsen började lyssna på rock & roll, nåt som aldrig slog igenom riktigt på Jamaica och Coxsone kom på idén att spela in egna artister med den musik han gillade. Detta blev starten för jamaicansk R&B, men ganska snabbt upptäckte han att de som gick på danserna gärna ville ha nån skiva med sig hem och han startade då vad som kom att bli Studio One, det vill säga en legendarisk studio och skivbolag.

Coxsone kunde locka de bästa artisterna på Jamaica till Studio One, eftersom han erbjöd bra betalt, såväl som chansen att få göra spännande och innovativ musik, vilket blev starten för legenderna The Skatalites, ett studioband som kompade alla de tidiga jamaicanska artisterna, såväl som egna soloäventyr. När det gäller traditionell ska tycker jag att de plattor som kom från Studio One och denna period till dags dato är de absolut bästa.

Men Studio One slutade inte med ska:s mutation till reggae, utan Coxsone såg till att hans artister var väl engagerade i den nya versionen av jamaicansk musik och han var även vän med rastafariledaren Morty Planner och inbjöd nyabinghi-trummisar att spela på några av hans sound systems danser.

Personligen gillar jag 60-talsreggae, även om jag, som kristen, har problem med den rastafarianska doktrinen. Musikaliskt är det emellertid få artister som slår, till exempel, The Abyssinians.

Men även reggaen skulle nå sin höjd och bli ersatt av något annat, något som ligger som rötter för dagens ragga, såväl som dagen rap (även om Bounty Killer anser att dagens rap är en förolämpning av reggae), nämligen dancehall och deejaying, såväl som singjaying. Unga kids togs av gatan och gavs ramla riddims från 60-talet att toasta till detta var som bekant början på något helt nytt.

Filmen är en pärla i min samling. Långa intervjuer med Coxsone själv, såväl som med legender som Ken Boothe, Alton Ellis, med flera. Det är också riktigt mycket bra musik med i den flera timmar långa dokumentären.

Det som är mest intressant för mig är Studio Ones ska, men det blir aldrig långtråkigt när de snackar annan musik, utan de håller en intresserad. Dessutom finns det fina bilder och ljud av artister som inte är med oss längre, såväl som gamla journalfilmer och fotografier.

Alla som gillar gammal jamicansk musik gillar det här och jag ger en nästan perfekt film 98,3% i grad av tillfredsställelse!

torsdag 14 juni 2012

Eslövs BK - Åhus Horna BK: 2-1

Jag kom tidigt till Ekevalla idag och hade i sanningens namn inte förväntat mig så många åskådare, eftersom det just nu pågår Fotbolls-EM och Eslövsbor brukar ju inte i vanliga fall gå man ur huse för att stödja det lag som representerar oss alla, så varför skulle de göra det idag? De skulle ju lika gärna kunna stanna hemma och se Italien-Kroatien.

Därför var det kul att så många ändå dök upp. Tyckte faktiskt det var förhållandevis många på plats för att vara Eslöv när det pågår mästerskapsmatch, vädret inte är det bästa och det är arbetsdag dagen efter. Jag tror det beror på ökat fotbollsintresse under EM. Folk är missnöjda, med all rätt, över Sveriges resultat, men har ändå fotbollsfeber och väljer att se det lag som representerar Eslöv.

Det här var en stundtals väldigt underhållande match. Den började och slutade med getingbos-fotboll, alla sprang fram och tillbaka och bollen passades fram och tillbaka. Det hände inte särskilt mycket i första halvlek, utom ett par fula tröjdragningar från ÅHBK, som inte resulterade i några gula kort, vilket är ytterst uppseendeväckande, eftersom EBK belönades med gult kort när vi gjorde en tröjdragning i 89e minuten. Det enda som hände i första halvlek, förutom ett par konstiga domar och ett par fina chanser från båda lag, var att Jetmir Bucolli i ÅHBK blev utvisad i 39e minuten, efter att ha sparkat ner Adil Adlouni.

Om första halvlek var lite småtrist var det andra helvlek som gjorde matchen mer än sevärd. Dennis Nilsson petade in 1-0 åt oss i 48e minuten och två minuter efteråt satte Selwan Al Jaberi 2-0. En snygg EBK-chans fanns även i 51a, men i 52a skulle det dömas straff åt ÅHBK av nån anledning som jag egentligen inte uppfattade. Jag ifrågasätter inte domarns beslut, jag såg bara inte varför det skulle vara straff. Men straffen gick in och resultatet, 2-1, skulle stå sig matchen ut trots massor utav fina chanser för ÅHBK att kvittera, såväl som åt EBK att rycka ifrån.

Det är svårt att utnämna en matchens lirare idag, för EBK spelade som ett lag. När det gick bra var det för att vi spelade bra lagfotboll och när det gick dåligt var det för att vi spelade dålig dito. Om man ändå skall nämna någon tycker jag att målvakten, Emil Persson, gjorde ett fint jobb i att hindra ÅHBK att kvittera, även om han som sagt släppte in den där straffen. Man märkte verkligen varför ÅHBK satt på andraplats inför den här matchen, de hade förtjänat den genom hårt arbete och hade de inte fått den där utvisningen är jag inte säker på att matchen hade slutat som den gjorde. Därför, matchens lirare blir Emil Persson!

För att summera, en fin fotbollsmatch och jag hoppas på fler fina matcher på Ekevalla och att folk dyker upp och stöttar laget, trots pågående EM!

tisdag 12 juni 2012

EM 2012 - nåra tankar

Som vanligt, efter gårdagens debakel, kan man bara konstatera att svenska kommentatorer är optimister in i det dumdristiga när det gäller Sverige. Visst, de skall väl inte sitta där och dissa fäderneslandets chanser, men lite nykterhet skulle sitta fint. De dissade Danmark, som slog Holland, men hissar Sverige inför ett bra öststatslag som dessutom har hemmaplan. Anledningen till att det bara blir så idiotiskt är att Danmarks liga (som för övrigt vanns av mina favoriter, FC Nordsjälland, ja, jag har hejat på dem ett par säsonger, även när de låg långt nere och har dessutom varit på plats på Farum Park) är så pass mycket bättre än Allsvenskan och danskarna har under senare år fått ett par riktigt duktiga utlandsproffs i form av Kjär, Agger och Bendtner, för att bara nämna nåra.

Skall vi se nyktert på det hela kan man ju fråga sig om Sverige har en chans att bli nåt annat än sist i en grupp jag tror vinns av Frankrike med Ukraina på andra plats, för jag tror inte vi slår vare sig grodlåren eller rostbiffarna efter att ha gått på pumpen på vad som skulle vara gruppens "turnover", blinierna.

Även om jag är en obotlig pessimist och befarar det värsta för Sverige, så kommer jag att se både matchen mot England, såväl som mot Frankrike och hoppas på det bästa, även om vi skulle ligga under 5-0 i 85e minuten. Det är ens lag, det är samma sak som med EBK, det kvittar vilken division vi ligger i. Man överger inte sitt lag!

Men, om Sverige inte går vidare från gruppspelet vet jag vem jag hejar på. Tyskland!

Tyskland har en fin fotbollstradition med en ännu finare supporterkultur och bör inte bara statistiskt vinna i år, utan är också välförtjänta av guldet. Efter att ha rest ett par gånger till Rostock har jag helt och hållet blivit förälskad i tysk fotboll och om inte vi kan ta guldet, så får grannen i söder gärna göra det.

Forza Deutschland!

måndag 11 juni 2012

TV4 sport Xtra?

Har sett en del av reklamen för tv4 sport xtra och var inne på tv4s webbsida och fick mina värsta farhågor bekräftade. Jo då, de kommer att ta det bästa från tv4 sport, däribland italienska Serie A, som egentligen var kanalens flaggskepp.

En fråga inställer sig. Varför, varför, varför lansera denna kanal? Med tanke på all snutglorifierande, travhästmupperi och fikusfiske som finns på den kanalen är det ju inte precis så att de har för mycket sport och behöver en kanal till för att få plats med allt.

Nej, jag kommer inte att betala extra för at stöda tv4:s profitkåthet. Jag klarar mig hellre utan kanalen och mitt älskade Serie A och föredrar att vara gubbitter på kanalen i sann Poxy-anda.

En Intervju med Vindicate This!

EKA: Vad har ni sysslat med sen sist jag intervjuade er? Många spelningar? Har ni nån ny fullängdsplatta på g?

 VT: Tja det var ju ett tag sen som sagt. Vi har fått ut en fullängdare, varit med på ett gäng samlingsskivor och giggat en del. Blev ett lite lugnare 2011 då vi avlade lite barn la lite mer tid på andra band osv. Nu är vi ju lite på G igen, en ny EP ute och kanske blir det ett släpp till innan året är slut. Fullängdare får vänta, tar för lång tid att skriva ihop så mycket material som håller måttet och repa ihop och spela in... vi vill hellre få ut mer material när det känns färskt, så det blir nog fler EP's.

EKA: Malmö verkar just nu ha en väldigt vital scen med band som, bland annat, Nobelkommittén, Oldfashioned Ideas och, inte minst, er själva. Vad tror ni det beror på och vad är det bästa, respektive sämsta med Malmöscenen just nu?

 VT: Det bästa är helt klart mängden band som poppar upp. Det sämsta är väl att få (enligt mig iaf) är så där extremt bra. Men det finns ju hyfsade inom de flesta subgenrer av punken iaf. Det är också en relativt sällskaplig ton mellan typ oi-HC-poppunk-mustascher jämfört med hur det t ex verkar vara i Stockholm. Men vad vet jag egentligen... Sämst är helt klart att det knappt finns ställen att spela på. Varför det är som det är, good and bad, är också oklart. Men att Malmö är en stad dit många unga männsikor flyttar bidrar ju helt klart till det blir en miljö med mycket musik, klubbar o liknande skulle jag tro.

EKA: Om jag förstått saken rätt har Bodoni, som var stället många spelningar ägde rum på, gått i konkurs. Vad gör det för scenen i Malmö? Har scenen hittat nåt nytt ställe att ha spelningar på?

VT: Det har ju gjort att det blivit ännu mindre gigs, även anarkisterna/hc-folket har ju losat sin lokal. Kanske vissa inser attd et trots att det inte var väldens bästa hak, så var det iaf ett ok ställe där bi kunde ha små punkspelningar regelbundet utan alltför mycket mankemang. Men nu är det nya tag på gång, Switchlight plus Klubb Pogo har bögat ihop sig under namnet "Smash the discos" och ska börja köra på ett ställe som heter Tangopalatset. Får hoppas det bli ett bra koncept och bra ställe att vara på!

EKA: Den här bloggen handlar ganska mycket om ska och northern soul. Vad har ni själva för relationer till de genrérna och kan ni tipsa om nån artist/band som ni särskilt gillar?

VT: Alla i bandet gillar väl ska i någon omfattning, iallafall gör jag Papa) det. Lyssnade mycket på ska runt den svenska ska-vågen i mitten av 90-talet, då upptäckte man även Two-tone o de Jamaikanska klassikerna. Senare, som skin, kom jag in på lite sånt där som kommit efter two-tone i England o ute i Europa, Mr Review, Hotknives etc... ska inte påstå att jag lyssnat alls så mycket på ska som på punk men klart mer än gängse "lite-ska-bara-för-att-man-ska-det-som-skinhead-lyssnande" vågar jag nog ändå påstå. Mitt tips är Arthur Kay & the Originals/Originators, Last Resort o Warriors basistens band. Northern soul uppskattas också, men i än mindre doser och framför allt de lite upptempo stompiga grejerna på klubb, snarare än sitta hemma och lyssna.

Inget av dessa har dock nått med vårt eget musikskapande att göra, vi är nog alla överens om att ska+punk nästan alltid = bajs. Ja, utom möjligtvis Troklarn då...

EKA: Vad inspirerar er när ni skriver texter?

VT: Lite! Det är skitjobbigt att skriva texter och blir bara värre för varje år. Men när de illafall blir till så är det ju livet, diverse (oftast lite bittra) reflektioner över såväl personliga som samhälleliga grejer. På senare tid lite mer "inomscenliga" och närliggande saker.. men mest blir det nått raseriutbrott över nån av alla jävliga konsekvenser det kapitalistiska ekonomiska systemet har för oss vanliga knegare och halvfyllon.

EKA: Vad tror ni om Sveriges chanser i fotbolls-em? Vem tror ni tar hem hela mästerskapet?

VT: Sveriges chanser i EM får man nog se realistiskt på. En tuff grupp mot värdlandet Ukraina, stjärnspäckade Frankrike och alltid lika överskattade och krisdominerade England. En utomstående säger såklart att Frankrike och England går vidare men Zverige (ursäkta aftonbladethumorn) har ett rätt bra läge att avancera. Grodätarna, de rödspräckliga samt de öststatsblågula kan knappast passera oss utan att vara på sin vakt.

EKA: Om ert band inte var ett band, utan en sport, vilken sport skulle det då vara? Hård och fysisk som rugby, elegant och precis som biljard eller nåt helt annat?

VT: Svår fråga. Vi vann faktiskt en punkskinheadfotbollsturnering i Stockholm för ett par år sedan med lite proffshjälp från Peking men fotboll är för tradigt svar. Får nog hellre säga bowling då man chillar lite mellan slagen, gubbfetma inte är något problem och ibland får man in en strike.

EKA: Några ord till era fans i Eslöv? När kommer ni att spela i mellanskåne?

VT: En fjärdedel av bandet bor i Eslöv och har ännu tyvärr inte stött på några särskilda fanpåtryckningar live så just nu får nog fokus ligga på lite mer etablerade livespelningsstäder, tyvärr.

lördag 9 juni 2012

David Jones & Tony Rivers: "Soul crew"

/ FÖRFATTARE: David Jones & Tony Rivers / TITEL: Soul Crew / GENRÉ: Fakta / FÖRLAG: Milo / FORMAT: Pocketbok /

Jag gillar att läsa fotbollshuliganers självbiografier. Jag har läst ett par av Chelseas faces böcker, däribland sångaren i Combat 84, Chubby Chris Henderson's, Who wants it? och gillat dem. Nu för tiden är jag en utpräglad kategori a-supporter (som titeln på min blogg avslöjar) och jag tar avstånd från alla former av våld, inklusive fotbollsrelaterat. Men jag känner ett par kategori c-folk och respekterar dem som nåra av mina bästa vänner och jag vet vilket skitsnack det är att huliganer inte skulle vara riktiga supporters.

Nej, vad som ofta beskrivs som hjärnlösa våldsverkare är folk som är beredda att ge allt för sin stolthet, klubben. De åker också på betydligt fler matcher än de flesta och är väldigt kunniga i sin klubbs historia och sviker den aldrig, oavsett hur många divisioner den trillar ner.

Alltså kan man skumma genom sektionerna om pojkstreck och bara njuta av reseberättelserna och spänningen i de olika upp- och ned-turerna för klubben.

När jag såg att förlaget Milo, ett förlag som get ut många böcker om huliganer och firmor i Storbritannien, gett ut en bok om Cardiff City's Soul Crew, så var jag tvungen att köpa och läsa den, trots att jag i Wales är Wrexham.

Jag har nämligen personliga erfarenheter av Soul Crew. Jag bodde ett år i England för mer än tio år sen och såg då mitt lokala lag, Leyton Orient FC, vilka fortfarande är mina favoriter i England. LOFC låg då i gamla division 3, det som är League Two nu. Även Cardiff City låg i trean då och det hade snackats mycket om huliganer från Wales som skulle komma och vända upp- och ner på Östra London. På väg till Brisbane Road möter jag så 20-25 walesare och jag trodde min sista stund var kommen. Många firmor hade inte tvekat att hoppa på en ensam O's fan eller i alla fall tvinga en att säga CCFC är de bästa eller nåt sånt. Men de hade heder i kroppen och det enda de gjorde var att fråga efter närmsta pub och jag gav dem vägbeskrivning dit.

Därför respekterar jag Soul Crew som ett gäng gentlemän.

Den här boken har två författare, Jones skriver om perioden 1970-90-talen och Rivers om perioden 1980-2000-talen. Man får en massa information om klubben och firman, bland annat varför firman heter "Soul Crew", något jag alltid trott var för att de lyssnade på Northern Soul, något som är felaktigt. Enligt boken hade en Tottenham-fan flyttat till Cardiff i början av 80-talet. Under 70-talet hade det i Tottenham funnits en firma som kallade sig "Soul Firm" för att deras faces lyssnade mycket på soul och funk. I Cardiff lyssnade många top faces på disco, kommersiell soul/r&b och funk. Nån kom då på att döpa firman till Soul Crew.

En annan kul sak är beskrivningen av vilka kläder de bar. Jones beskriver vilken ögonöppnare det var för honom när han och Soul Crew kom, klädda i bomberjacka, jeans och kängor och mötte kids som såg ut som tennis- eller golfspelare. Först fattade de inte varför, men såg de vilket jobb polisen hade med att se skillnad på vanliga supporters och kategori c-folk. Det var casuals-subkulturens födelse och Soul Crew följde efter. Även Rivers beskriver vilken stor roll kläderna spelade. I dag har polisen med största säkerhet koll på vilka som är casuals och inte. Det är ju inte precis som att man inte känner igen ett gäng finklädda herrar, som står ut i jämförelse med män i sitt lags tröja eller halsduk. Med det sagt kommer jag aldrig att, som vissa skins, dissa casuals. Det är riktiga grabbar och de har min respekt.

Sen är det mycket beskrivningar i boken om musik, om hela acid house-kulturen (Jones blev, efter att han hängt upp Stone Island-jackan, en framgångsrik dj), såväl som Madchester-explosionen, med mycket dans och droger. Rivers beskriver hur en del firmor umgicks med folk i band som Oasis och The Verve, innan dessa blev riktigt stora. Rivers stora favoritband var dock The Stone Roses.

Det här är en kul liten bok. Skall man rikta nån kritik mot den, så är det kanske för att våldsskildringarna ibland blir lite för glorifierade, men, i sanningens namn, vad förväntade man sig av en bok om en av Storbritanniens mest ökända firmor?

Jag gillar den dock och ger den 71,3% i grad av tillfredsställelse. Inte den bästa hooli-lit-boken jag läst, men inte den sämsta heller!

torsdag 7 juni 2012

Stomper 98: "10 years birthday bash"

/ ARTIST: Stomper 98 / TITEL: 10 years birthday bash / GENRÉ: Musikfilm / ETIKETT: Sunny bastards / FORMAT: DVD+CD/

Jag har funderat ett tag på att skriva om skinheads historia för den oinvigde. Det kan ju tyckas som om jag sitter och skriver om högerextrem musik samtidigt som jag hyllar EBK, ett lag som har ett minst sagt mångkulturellt lag. Men jag är övertygad om att de flesta av idag inser att skinheads inte är rasister allihopa, utan det finns en del av oss som håller de gamla traditionerna och de svarta rötterna från 60-talet levande. Folk som tror jag är rasist får tro vad de vill, jag skiter i vad folk tycker om mig, men jag kan ge er en ledtråd: jag recenserar och intervjuar ska- och northern soul-akter, såväl som detta band, Stomper 98, som har en svart trummis.

Med det sagt studsar jag en smula på texten som finns utanpå den DVD:en, "Real skinheads aren't racists". Jag kan förstå att saker och ting blir extrema i ett land med en så lång historia av konflikter mellan vänster- och höger-skins, men jag köper det inte. Jag köper ingen alls färdiggjord mall för hur jag skall tänka, så kvittar det om det vänstertöffarna i Stage Bottles och deras Sometimes antisocial, always antifascist- attityd eller högerextrema English Rose med deras skinheads are racially proud.

Visst det är en smula olustigt att det finns rasister i en subkultur med svarta rötter, men har de inte funnits där hela tiden? Jag har träffat högerskins som varit skittrevliga, såväl som vänsterskins som varit rövhål. Men det samma kan väl sägas om vänsterskinsen, är inte extremvänstern arvtagaren till just de hippies de ursprungliga skinsen slogs mot? Om nån vill vara höger- eller vänster- extremist, låt dem då vara det, så länge de respekterar att det finns folk som inte delar deras åsikter.

Men nu skall jag kliva av såpboxen och prata Stomper 98.

Vad man får här är en live-DVD och en live-CD, en CD som jag i skrivande stund inte hunnit lyssna på, men live-DVD:en, som innehåller bandets framträdande på sitt 10-årskalas i Leipzig, såväl som material från framträdande på Punk & Disorderly och en en timme lång dokumentär på tyska som säkert är skitbra, men jag förstod, med min skoltyska, inte särskilt mycket.

Men, det tål att sägas flera gånger, vilket framträdande de gör! Den första skinheadmusiken jag hörde i mitt liv, i början av 90-talet var tysk, även om den var av den mer politiskt dodgy-varianten, nämligen Störkraft. Men jag har alltid gillat tysk punk och oi! efter det och har ett par skivor i samlingen, men av nån anledning har jag helt missat Stomper 98 fram till nu.

Vad jag har gått miste om!

Stomper 98 har ett eget sound, även om det är fast förankrat i 80-talet med saxofoner som får en tänka Frankrike, såväl som en kombination av bröl-oi! och mer melodiskt material, vilket tyskarna brukar kunna vara bra på, även om det finns ett par akter som går till överdrift. (Toxpack, nån?)

Just de franska influenserna märker man tydligt i låten Um die Welt, som låter som en tysk version av en gammal Skin Korps-låt. Annars är allt utom de två sista låtarna på tyska, nämligen Cock Sparrer's Watch your back och 4skins Chaos, vilka naturligtvis är på engelska.

Att de covrar just den Sparrer-låten lugnar ner mig en smula, de kan inte vara allt för långt åt vänster med det låtvalet. Men annars är 4skins-versionen en riktig guldklimp! Hela DVD:en visar party, party, party i publiken och allsång och vilken show bandet ger! Men det är först i slutlåten, med förstärkning från The Templars och Evil Conduct, som man verkligen vill gå på en av deras spelningar. Eller, skit samma, hela DVD:en får en att vilja gå, men just den sista låten är ett bevis på hur kul det kan vara att vara del av oi!-scenen. Snacka om unity!

Du har säkert listat ut att jag gillar det här väldigt mycket. Det gör jag och det gör du med om du gillar oi! Köp definitivt den här boxen!

Jag är så pass imponerad att jag ger fullt betyg. 100% i grad av tillfredsställelse!

onsdag 6 juni 2012

En intervju med The Rough Kutz

The Rough Kutz är ett band jag hört mycket bra saker om i flera år, men inte kollat upp förrän rätt nyligen och jag upptäckte då att de är bättre än hajpen. Det är därför riktigt kul att få intervjua dem och jag uppmanar folk att ta dem till Skandinavien!

EKA: Ni är ett av scenens "truest" band när det kommer till street cred. En fördomsfull man skulle tro att ni skulle spela oi!, så vad fick er att spela ska och vad var det i genrén som lockade er?

Rat - ska är vad de flesta av oss var inne på när det startade, eftersom det var den naturliga utvecklingen från punkrörelsen, vilken blivit ganska tandlös vid det laget. Det var naturligtvis band som The Specials och Madness som återtände flamman.

Hazza – 2 Tone-rörelsen fick in mig på ska i den unga åldern av 11 och därifrån gick jag till att samla tusentals jamaicanska ska & reggaeskivor och upptäckte alla dessa olika enorma artister som kommit från den lilla ön. Jag antar att vi skulle kunna bli kopplade till oi!, eftersom de flesta av våra sånger handlar om verkliga livet.

EKA: Ni har spelat över hela Europa, hur är scenen där ni bor jämfört med kontinenten? Nåra band ni spelat med som ni skulle rekommendera våra läsare att kolla upp?

Rat - Även om vi drar en ganska stor publik oavsett var vi spelar, så drar de flesta ska-giggen en liten publik om det inte är ett stort band på turné eller ett löjligt stereotypt coversband som gör det för pengarna och oftast utan någon riktig passion för musiken de spelar. Vi har upptäckt att spelställen, spelarrangörer och publiker på kontinenten är mer ”på” och det är ett privilegium att få spela där.

EKA: När 2tone hade sitt genombrott, så var Thatcher vid makten och det var krig i Afghanistan. Som det är nu så är Cameron vid makten och terrorismen är utom kontroll. Ser ni nåra likheter mellan då och nu och anser ni att ett skaband borde ha åsikter om sånt?

Rat - Saker och ting har inte ändrats alls sedan Thatchers dagar, alla regeringar är likadana. De lovar guld och gröna skogar och levererar inte ett skit. Det kommer inte bli bättre förrän vi dragits ur arslet på USA. Alla band och individer bör ha åsikter om vad som påverkar deras liv, vi kämpar alla i en social strid.

Hazza – Japp! Ingenting har ändrats på alla dessa år, mannen på gatan blir fortfarande blåst för att gynna de mäktiga få. Jag tycker alla band borde ha åsikter om saker som påverkar dem, jag tror inte jag skulle kunna skriva kärlekssånger dagen lång. Tala ur skägget och tala från hjärtat!

EKA: Vilken är den största utmaningen när det gäller att göra relevant musik? Kastar ni många textrader i papperskorgen?

Hazza – Nej, egentligen inte, jag sätter mig liksom inte bara ner och skriver en sång, det krävs att nåt får mig i gång på nåt jag har starka åsikter om eller som har hänt i mitt liv och sen skriver jag bara om det.

EKA: Stoke on Trent har en lång historia av alternativa band, så som Discharge och mitt eget, alla genrér inräknade, favoritband, Section 5. Umgås ni med dessa band och kommer punkare, skins och rudies bra överens inom staden?


Rat - Vi är alla riktigt goda vänner med Section 5, scenen här har äntligen enats, vi går alla på samma giggs, punx,skins,rockers/billy's,rudies,rastas. Det är som det skall vara, inga skiljelinjer!

EKA: Är ni Potters eller Port Vale fans? Existerar det fortfarande en stor rivalitet mellan de två klubbarna även om de ligger i två helt skilda divisioner?

Rat - Vi har 3 stora Vale-fans i bandet,1 crewe,1 man u & 2 l'pool. Det föreligger fortfarande stor rivalitet mellan våra två lokala klubbar, men inte lika rått och grymt som under 70-/80-talen, även om det förmodligen skulle ändras om de skulle komma i samma division igen.

EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle det vara? Hård och fysisk som rugby eller precis och sofistikerad som biljard?

Rat - Ha ha, definitivt hård och fysisk, något som Murderball.

Hazza – Jag tror det skulle vara en semi-final mellan två fientligt inställda lag i fotboll på en regnig Lördageftermiddag med massor ut av glidtacklingar, misstag, utvisningar och mål.

EKA: Vill ni spela i Sverige och hur bokar folk som är intresserade av att boka er för ett gigg er? Nåra ord till era svenska fans?

Rat - Vi skulle gärna spela i Sverige, vi har inte varit där hitintills och vi har hört att ni har en bra scen där, så alla som läser detta, kom till ett av våra giggs och festa loss, ni kan nå oss för bokningar på: roughkutz@ntlworld.com. Tack för intervjun och stödet!

En intervju med Prins Carl

Prins Carl har inte bara släppt den bästa punkplattan sedan Agent Bulldogg på 90-talet, utan är också frispråkiga och har alltid nåt att säga, vilket gör en både glad, tacksam och stolt över att de vill snacka med en!

EKA: Jag vet att ni spelar snart med Toxic Lab Rats på hemmaplan och vet att ni haft svårt med att få spelningar. Är det lika kul eller till och med roligare att spela i Västerås än på andra ställen? Vad kan ni säga om bandet ni spelar med och finns det nåt drömgigg för er?

J: Vi vet inte längre om T.L.R. kommer att spela, p.g.a. att spelstället har strulat med datum. Nya datumet är 3augusti och vi har inte fått svar än om Toxic kan. Det är alltid kul att giga på hemmaplan men jag föredrar faktiskt att gigga borta. Gör man bort sig i stan får man ju höra det till död dagar, haha. Jag har inget direkt drömgig. Om vi får komma ut på våran Tysklands turné har två av mina mål gått i uppfyllelse.

Mitt första mål var att släppa en skiva på riktigt och det har vi ju hunnit göra.

EKA: Ni har en ny platta på g, vad kan era fans förvänta sig av den? Någonting ni kommer att göra annorlunda?

B: Vi har mixat den råare än New Order för att få lite mer gammal hederlig punk känsla annars hoppas vi att folk ska få precis det som de förväntar sig. Som Ramones och AC/DC, vi försöker göra samma platta om och om igen Åter igen har vi skippat helt att ha några pålägg över huvudtaget, hör man att det rundar någonstans så blev det så, det är inte ditlagt efteråt och även den här plattan är inspelad live men nu i vår repa.

J: Ja den är som sagt råare. Det är så här vi låter live, och det är ju det man ska sträva efter. Då blir ingen besviken. Det är många gånger man gått på konsert så funderar man på vart alla riffen tagit vägen!!

EKA: Det har spridit skitsnack om er att ni skulle vara högerextrema. Vet ni vad det är för folk som snackar sån skit och vad de baserar det på, eller är det bara fegisar på internet som har gjort det? Hur går det med stödskivan Skippers Corner skulle sätta ihop?

B: Det beror nog på okunskap hos en viss arrangör men att neka oss och sedan låta andra väldigt tvivelaktigt band lira är fan skrattretande. Men det är väl bara att inse att den krogägaren är född
med huvudet mellan skinkorna och gå vidare med livet även om det är tråkigt att det gäller en krog i vår hemstad som borde ha lite koll på oss.

J: Vi har tyvärr inte hört något mer om stödskivan men hoppas verkligen att det blir av!!

EKA: Den här bloggen handlar till stor del om ska och Northern Soul och jag tänkte bara fråga er vad ni har för förhållande i bandet till de genrerna. Är det nåt ni mest sätter på sommaren, aldrig, eller hela tiden? Några band eller artister inom genrén ni kan tipsa våra läsare om?

J: ALLTID! Jag älskar gammal ska och blue beat! Det finns så många så det är svårt att peka ut. Jag gillar ex. Laurel Aitken, Symarip, Desmond Dekker, Derrick Morgan.

Man kan väl säga att jag gillar det mesta inom genren från den tiden.

En skiva som är värd att kolla upp är Millie Small (Hon som sjöng My Boy Lollipop) - Time Will Tell.

Jag tror det är Symarip som är kompband på den plattan.
Den är ruggigt bra!!

EKA: Hur tror ni det går för Sverige i fotbolls-em? Har vi en chans att gå långt? Nåra andra lag i turneringen ni hejar på? Vad tror ni om det förenade brittiska laget i fotboll i OS?

B: Jag tror vi kan komma trea om vi har lite flyt. De andra frågorna har jag ingen koll på alls längre. Det fanns en tid när jag kunde ligga i soffan och kolla på fotboll, nu består kvällarna av att promenera fram och tillbaks med en lite tjej som lär sig gå. Det betyder, ingen tv för mig men jag hoppas att jag får se EM ialla fall.

EKA:Åtminstone en av er har blivit pappa. Vad är det bästa med att ha en medlem i Sveriges bästa punkband till farsa och vad tror ni ni gör annorlunda än Svenssonpappor?

B: Jag har faktiskt inte en aning men det kanske är kul att farsan har åstadkommit något. Men när hon är 14 kommer jag ju ändå bara vara sjukt pinsam och dum i hela huvudet haha. Annars försöker jag göra det enda rätta, uppfostra henne så hon får tillräckligt mycket stake för att göra precis vad hon vill med sitt liv utan att hon för den skull glömmer att hon kommer från en arbetarfamilj som står långt till vänster politiskt.

EKA: Om er musik vore en sport, vilken sport skulle den då vara? Hård och fysisk som rugby eller elegant och precis som biljard eller något helt annat?

B: det skulle nog vara speedway, det går inte för fort men inte för sakta heller. En jävla massa oljud. Fysiskt men ändå jävligt mycke teknik. Fullt ös utan bromsar.

J: Björn svarade så bra så jag snor fan hans!

EKA: Nåra ord till era fans? Nåt jag borde frågat men glömt?

J: Nya plattan släpps mot hösten både på cd och vinyl. Cdn släpps i tusen ex.


Vinylen släpps bara i 250 limited edition ex. Så om ni är som jag och älskar vinyl, passa på och köp ett ex.

fredag 1 juni 2012

Vindicate This!: "Hard feelings"

/ ARTIST: Vindicate This! / TITEL: Hard feelings / GENRÉ: Oi! / ETIKETT: Ian Rush Records / FORMAT: Vinylsjua /

Innan jag börjar med den egentliga recensionen vill jag bara säga att jag i vanliga fall är ett större fan av mer melodisk oi! än bröl-oi! som den här, men bandet är förbaskat duktiga på vad de gör och förtjänar allt stöd de kan få.

Musikaliskt har de på den här sjuan power från The Last Resort, teknik från Skrewdriver (innan de blev politiska) och melodi från The Business från Saturdays Heroes-eran. Det är ren och skär skinhead rock & roll (trots att en i bandet är punkare) och om man skall lägga ihop alla influenserna och likna dem vid något band som har allt det där, så blir det svårt, men jag tycker mig kunna säga att de påminner om såväl The Templars, tidiga Vice Squad och RAC-bandet Sudden Impact (även om VT! har betydligt intelligentare texter än Sudden Impact's klassiker "do you remember when your forefathers were young?").

Nu har jag varit helnykterist de senaste åtta och ett halvt åren, men den här musiken hade suttit klockrent på en förfest med massor utav starköl på den gamla trista tiden när jag fortfarande drack. Jag kan se det framför mig, Mellanskånes punks, skins och hc-kids, samlade hemma hos mig, drickandes och sjungande med i musiken och jag har ingen anledning att tro att det inte skulle fungera för dagens kids när de dricker. Likaså kan jag föreställa mig att de är ett fantastiskt liveband.

Jag tycker också att det är kul att det finns levande och kreativa skinhead rock & rollband i Skåne. Det blir ju allt färre av skinsen i Skåneland nu för tiden, så det är kul att de håller flaggan vajande. Det hade också varit kul att få hit dem till Eslöv för en spelning.

Kan också säga att jag tycker en sjua är precis perfekt format för sån här musik och sista låten, Always on the same side, är bara den ett klockrent mästerverk som gör den här sjuan till ett måste för grillfesten i sommar med dina lokala skins & punx!

Gillar du något av banden jag jämfört dem med, så gillar du definitivt den här sjuan. Köp den!

Jag ger plattan 78,3% i grad av tillfredsställelse.

Sjukdom

Om jag inte kryat på mig till när matchen börjar ikväll blir det tyvärr ingen täckning av matchen mot Genarps IF! :-(