Hansa forever!

Tänkte dela med mig av en upplyftande video i dessa dagar av snålblåst för FC Hansa.

Just nu ligger vi på tionde plats i trean, på 29 poäng, medan serieledaren, Osnabrück, ligger på 47 poäng. Karlsrühe och Münster ligger på 43 poäng som tvåa, respektive trea. Om vi skall ha en vettig chans att gå upp i tvåan igen till nästa säsong, så måste vi med andra ord knipa 15-20 poäng samtidigt som inget annat lag får vinna. Jag har inte räknat, för jag är dålig på matte, men även om jag gör mitt bästa för att vara optimistisk nu för tiden, så tror jag inte vi klarar det.

Nej, av allt att döma kommer vi att sluta oss till andra Ossi-klubbar och husera i nedre delen av seriesystemet. Det är skit, skit, skit, att pengar som västklubbarna har får stå i vägen för att traditionsrika (nåja) klubbar i öst kan hävda sig. Det är synd och skam att erkänna det, men i modern fotboll spelar pengar huvudrollen och känslan på läktaren kommer först i tredje eller fjärde hand.

Skall jag vara ärlig är det större chans, med tanke på formen vi är i, att vi halkar ner i fyran om inget oväntat händer. En positiv sak med det är fotbollsunderhållningsperspektiv är att nåra av våra gamla ärkerivaler, Berlin FC Dynamo är på väg upp i fyran. Det skulle innebära massa känslosamma möten och en hel del kategori c-aktivitet.

Naturligtvis är fotboll fotboll. Klubben ligger väldigt nära mitt hjärta och är den klubb jag sett flest gånger tillsammans med Eslövs BK och Landskrona BoIS. Om vi så åker ner i regionalligan kommer jag, så fort jag har råd, att fortsätta ta turen till staden jag mycket väl skulle kunna bo i, Rostock, se FC Hansa, dricka Alkoholfrei och lyssna på Halbstarke Jungs.

Men lika naturligtvis hoppas jag att vi räddar kontraktet och, om man får lov att drömma, gå upp en liga eller två. Blir vi kvar i trean, vilket jag hoppas på, så är i alla fall ett par andra ärkerivaler, Dynamo Dresden, på väg ner i trean igen, vilket, ur skadeglada ögon är positivt. Dessutom blir det lite mer känsla i spelet igen.

Nåväl, så länge bollen är rund kan allt hända och Hansa har överraskat förr, men med realistiska ögon får vi nog sikta in oss på att böli kvar i trean ett bra tag framöver. Ingenting pekar på att vi kan göra nån superuppryckning.

Nu är det som bekant vinteruppehåll, men i slutet av Januari har vi tabelltrean Münster hemma och allt vi kan göra nu är att hoppas på att vi klarar i alla fall den matchen. Sen får vi ta en match i taget. Hellre spel i lägre divisionerna än att nån excentrisk sheijk gör oss till ett nytt Cardiff. Det finns grymmare öden än att spela i lägre divisionerna.

Lloyd Charmers R.I.P.

Sent igår kväll nåddes jag av nyheten att en av mina absoluta favoritsångare dött i en hjärtattack, nämligen Lloyd Charmers.

Charmers är kanske mest känd för spåren han levererade till samlingsplattan Skinhead revolt, men är så mycket större än så. Han var en av de bästa i sin generation och fortsatte skapa fin reggae långt efter skinhead-epoken.

Kan bara rekommendera alla att upptäcka hans musik.

Vila i frid, Lloyd!

Läs Trojan Records dödsruna här!

The Valkyrians, "Punkrocksteady"

/ ARTIST: The Valkyrians / TITEL: "Punkrocksteady" / ETIKETT: Fat Belt & Stupido / GENRÉ: Ska / FORMAT: CD /

Det här är det senaste släppet från Finlands, vad jag har hört, bästa baktaktsband och en väldigt, av mig, välkomnad platta.

Jag säger "välkomnad", därför att det släpps för få bra baktaktsplattor nuförtiden och ska-scenen lider fortfarande efter skejt-punkens våldtäkt av musiken under 90-talet, medan det mesta i reggaeväg bara är flum och hyllning av etiopiska diktatorer.

Att det då kommer band som är seriösa med sin musik, seriösa som The Valkyrians är mycket bra, för i bristen på bra ska håller skinheadkulten på att förlora sin själ. Dagens freshies verkar mest lyssna på oi! och RAC och har helt gått miste om de svarta rötterna i subkulturen. Visst, oi! har sin charm, men riktiga skinheads kommer aldrig att bara vara flintskalliga punkare, utan har en fot planterad inom ska, reggae, soul och r&b. Vi är mer sofistikerade än punkarna och jag skulle gärna se en revival av 60-talsmodell, mer svart musik, mer "sussed" klädstil, osv.

Som sagt, det här är en bra platta och jag tror att det här, om bandet bara får mer utrymme, skulle kunna vara del i en fightback för att återerövra scenen. Vad de har gjort på den här plattan är nämligen att köra ska/reggae-versions av kända punk/new wave-nummer. På så sätt tror jag folk som nästan uteslutande bara lyssnar på punk/oi! kan upptäcka en helt ny dimension av musiken.

Om man skall klaga lite kan man ju säga att det skulle behövs fler oi!-covers och färre 77-stukslåtar. Men det kan man tåla, även punken har ju en relation till Jamaica, om inget annat än så i band som The Clash och The Ruts.

Inte särskilt förvånande är det låtar från band som från början hade inspiration från JA som låter mest lyckade, typ Blondie's Heart of glass, som faktiskt mest är känd som en discolåt, men som började som en reggaelåt, The Ruts Babylon's Burning och The Clash's Career opportunities.

Men mest lyckad och bra är inte samma sak. Faktiskt låter otippade kort som Joy Division's Disorder förvånansvärt bra. Sham 69's Borstal Breakout har en fin orgelslinga och låter lite 2 Tone-ig, för att inte tala om Cock Sparrer's Riot Squad som blivit ett lugnare reggaenummer.

Enda låten på plattan jag riktigt tycker illa om är The Adverts Gary Gilmore's eyes, som faktiskt självaste TV Smith gästar på. Utan att göra låten bättre.

Jag gillar den här plattan och kommer definitivt kola upp mer av bandet. Gör din subkultur en tjänst och stötta bandet genom att köpa skivan!

89,3% i grad av tillfredsställelse får plattan.

En intervju med Burnt Cross

I vanliga fall brukar jag hålla politiken borta från min blogg, men just det här bandet är väldigt bra och råkar ha en yttersta vänster-agenda. Att intervjua ett band som är så uttalat politiskt utan att fråga dem om deras ställningstagande vore ju oklokt. Dock reserverar jag mig och vill påpeka att jag inte stöder något parti, förening eller sekt och jag uppmanar mina läsare att också de själva komma fram till av eget huvud vilken politisk åskådning de vill ha och inte bara välja politik efter vilka band de gillar. Burnt Cross gör skitbra, skitarg punk, politiken som följer med den får man köpa. Tål du inte politik - läs inte intervjun!

EKA: Hur kom ni in i ppunkscenen? Var det politiken eller musiken som fick er att vilja vara del av scenen? Är det lika viktigt för er att göra en politisk relevant skiva som att göra bra musik?

BC: Jag var runt 13 och ett metal-fan när jag först hörde Sex Pistols och sen efter det började jag leta upp mer punk och den första LP:n jag köpte var Crass Penis Envy, vilken fick in mig på det politiska punkköret och jag upptäckte band som Active Minds, Civilised Society, Conflict etc och det inspirerade oss att starta vårt eget första band, Active Response när vi var 15. Vi blev inblandade i stödgigs, skriva för zines och aktivism under ett par år fram tills 90-talet, då vi blev mer involverade i den fria fest-scenen. För mig har punken alltid handlat om politiken, jag kan lyssna på The Misfits eller Ramones utan problem, men en punksång som är arg och som har ett budskap funkar bäst för mig, eftersom det är sån jag är, det är vad jag känner inombords, så att höra det i denna primitiva form med ett misshandlande soundtrack är helt enkelt bara bra. Punk utgör bara en liten del av all den musik jag lyssnar på, men det är den som tilltalar mig mer än andra genrér jag lyssnar på, det är den som dominerar mitt liv på ett sådant sätt att den alltid är där, även när jag inte lyssnar på den. Ingen annan musik gör det med mig, inte på långa vägar.

EKA: Vad fick er att välja namnet “Burnt Cross”?

BC: Jag ville bara ha ett mindre stereotypt politiskt namn som inte handlar om system/stat och jag älskar old school-metal, men också ett tecken på vårt ogillande av religion, förmodar jag. En del retar sig på det och ser förknippanden med KKK och jag ser det själv, men vi är starkt antifascistiska och man hör det i våra texter, så ingen förvirring här, inte. Eftersom vi är en duo behövde vi inte bråka allt för mycket om namnet, det är det jag gillar med att göra all musik och arrangemang själv, du är chefen! :)

EKA: Är ni vegetarianer (som jag)? En polare och jag har en pågående, ändeslös diskussion om vegiskäk. Han tycker det är omoraliskt att göra vegiskäk som smakar som kött, medan jag tycker det är bra, eftersom man kan göra höjdar-brekkies på vegis-bacon och alla som vill bli vegisar kan bli det och fortsätta äta vad han/hon gillar, bara att det är cruelty-free nu. Vad tycker ni om den här frågan?

BC: Ja, vi är vegisar och jag har aldrig egentligen tänkt så mycket på det du säger, jag har aldrig tyckt det är något fel med nåt som smakar kött, det är ett alternativ, så det är vad det är gjort att vara, men jag kan förstå att en del folk tycker det är fel och jag respekterar deras synsätt. Om folk slutar med kött för att de kan få samma produkt utan grymhet, så är det toppen, även om det är motsägelsefullt, de kanske inte bryr sig så mycket att de vill sluta med vad de nu håller på med, men ju fler i mängden, desto bättre!

EKA: Media mörklägger och ljuger om protester, i Storbritannien, såväl som här i Sverige, men en del nyheter om ilska i Strobritannien har nått svensk media. Jag förmodar att ni är del av motståndet, så min fråga är hur ser det ut? Vilka är dess styrka och svaghet? Hur blir vanliga arbetare påverkade av Camerons politik?

BC: Ja, jag är inblandad i en hel del aktivism, bara den här helgen organiserade jag en tre timmar lång nedstängning av vår lokala Starbucks och är med i lokala antikrigsgrupper, såväl som på gatan mot högerextrema grupper som EDL. Jag har varit inblandad i aktivism i 20 år med allt från jaktsabotage till miljökamp och antifascistisk protest. Jag kommer förmodligen att fortsätta hela livet. Motståndet här är, ärligt talat, väldigt svagt när man jämför med länder som Italien och Grekland. Vi hade en stor del bra protester förra året med studentkamp och anti-nedskärningsgrupper, men det här året har det varit tyst. Jag hoppas att folk snart går ut på gatan igen och visar de rika svinens regering att vi vet vad de sysslar med och vi kommer inte att tillåta dem att genomföra det. Det är självklart också vår uppgift att förändra oss själva, vägra lydnad av deras lagar som vi inte accepterar och göra motstånd när vi kan, men också genom att rymma från systemet genom att arbeta mindre eller åt en själv, betala mindre skatt, odla din egen mat, ockupera hus, inte konsumera så mycket och utbyta tjänster, det är många sätt vi kan ignorera deras bullshit på och vägra vara del av den.

Regeringens linje är förmodligen lik den i de flesta länder, fuckar upp de fattiga och ger fördelar åt deras rika vänner. Statsskulden är en lögn och existerar inte, pengar skapas genom att man trycker på en tangent och de fattiga tvingas slita som djur och se hur de välbärgade leva gott på andras arbete. Kapitalismen fungerar inte och ju förr den faller och ett mer mänskligt system tar dess plats, desto bättre. I wont hold my breath.

EKA: Vad tycker ni om konflikten Israel/Palestina och hur den belyses i västlig media?

BC: Väll, vår media är väldigt Israelvänlig, men vi får en hel del nyheter från båda sidor, ärligt talat. Jag har besökt Israel och älskade stället, men kan inte undvika att inse att de gör hemska brott mot folk som är fångade i ett fängelse medan de bombas.Jag är emot all det våldet, men Israel har ett massivt övertag med deras militär och vapen. Dessutom borde alla olagliga bosättningar stoppas och återlämnas (all omtvistat mark, förhoppningsvis). Det kommer att bli problematiskt, tror jag, men jag hoppas nån form av fred skapas. Jag känner inte till exakt alla detaljer i regionens historia heller, bara de grundläggande, så jag vill inte fördjupa mig allt för mycket i debatten:

EKA: Jag lovade att inte ställa nåra frågor om fotboll, men jag måste, är jag rädd, fråga er en, nämligen vad ni tycker om det spektakel och mångmiljardindustri modern fotboll blivit?

BC: Ha, jag ser inte på det, Paul gillar Man United, men jag tror inte han går på matcher. Det har blivit en dyr hobby om du vill se ditt lag spela och tyvärr är det det som händer med saker i allmänhet, men med en hel del saker, som till exempel musik, går att göra själv genom att starta våra egna band eller fotbollsklubbar. Det finns alltid nån inblandad som försöker profitera på det, så precis som att du inte skulle gå på en rock show med biljettpriser runt tusenlappen, gå inte på matcherna! Jag skulle ändå hata all kommersialisering runt det och hellre se en match på en lokal idrottsplats.

EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

BC: Boxning, vi slår hårt, ha ha. Vi har en slagkraftig rytm och massa "fighting talk", så det är det bästa jag kan komma på.

EKA: Nåra ord till era svenska supporters? Gillar ni nåra svenska band och skulle ni vilja spela här? Vad tycker ni om den svenska festivalen Punk Illegal?

BC: Paul träffade ett gäng svenskar på ett Mob gig den här helgen och de snackade om punkband och en svensk kille nämnde Burnt Cross, varpå Paul överraskade honom genom att berätta att han utgör ena halvan av oss. Det är väldigt schyst att träffa folk som gillar vad vi gör och vi har folk i Norge, Finland, Sverige och Schweiz som distribuerar vår musik och som blir inblandade i att ge ut våra skivor, så vi vet att vår musik når såna platser. Jag lyssnar mest på brittiskt/amerikanskt-låtande band, eftersom jag föredrar att förstå texten till musiken jag lyssnar på, så jag lyssnar knappt på nåra utländskt sjungande band och jag tycker Punk Illegal verkar vara riktigt cool, men jag gillar inte precis mycket crust/hardcore med undantag för äldre band, så jag har aldrig besökt festivalen. Jag går faktiskt inte på så många gigs, kanske bara ett i månaden. Det är ytterligare en orsak till varför vi kör ett hem-inspelat projekt, vi vill inte gigga. Vi körde 2 gigs med vänner spelandes de andra instrumenten och de gick riktigt bra men vi tror inte vi kommer att göra om det snart igen.

The Lowlifes, "TV addiction"

/ ARTIST: The Lowlifes / TITEL: "TV addiction" / GENRÉ: Punk / ETIKETT: Club Underground / FORMAT: CD /

Den här plattan kom tidigare i år (eller möjligtvis sent förra året), i vilket fall som helst är det en av de trevligaste musikbekantskaperna jag gjort det här året, svenska såväl som utländska inräknade.

Innan jag lyssnat på skivan var jag lite skeptisk, jag hade fått för mig att bandet körde renodlat 77-stuk, nåt jag är en smula allergisk mot. Det här är emellertid bra, mycket bra och visst står bandet med ena benet i 1977, men det andra står i 1982 och vad som levereras är arg, uppkäftig, pogo-vänlig punk med attityd från gatan. Jag tror man skulle kunna säga att bandet låter som en del icke-brittiska band lät mellan 77 och 82.

Det enda bandet jag riktigt kan jämföra dem med är norska Premier League och i min bok är det en fin komplimang, för jag är ett stort fan av Trondheim's finest.

Men, tillbaka till musiken! Musikaliskt är det, som jag redan sagt, pogo-vänligt och snabbt, men ändå en smula melodi skymtande i bakgrunden, särskilt på spår som False Unity, som musikaliskt står, med sina fina gitarrslingor, ut som ett av de bästa spåren på plattan.

Textmässigt är bandet ok. Kanske inte de bästa lyricister jag hört, men långt i från de värsta med. Det är mycket punk och gata i attityden, vilket lyfter bandet över alla tråkiga överpolitiska band. Man snackar om tv, jobb, samhället, våld, med mera. Bästa spåret rent textmässigt, alltså, tycker jag är Jag finns inte alls, nåt som kanske överraskar en del med tanke på att det här är en ateistisk kampsång och jag är allt annat än ateist. Dock anser jag att en dogm som inte tål att ifrågasättas inte är en sann dogm och jag välkomnar bandets ateism. Även om jag inte håller med dem.

Som ni redan märkt uppskattar jag det här bandet massor och ser fram emot att höra nästa platta med och gärna bandet live.

Plattan får hela 82,3% i grad av tillfredsställelse!