En intervju med Oi Polloi

Det retar säkert en del att jag publicerar en intervju med ett så pass politiskt band som Oi Polloi, men jag tycker att bandet förtjänar att uppmärksammas, inte bara för att deras anarkism är allt annat än ett gäng posörers. Nej, de förtjänar också att uppmärksammas för sin musik, såväl som för det faktum att de är ett fantastiskt bra liveband. Jag kommer alltid att minnas den galna konserten på Barrikaden i Oslo, tidigt 2000-tal, då galningarna från södra Norge, Skambank, spelade förband. Som vanligt, jag säger inte till dig vad du skall tänka, men om du är allergisk mot politiska band - läs inte intervjun utan vattna dina krukväxter, lös en sudoku eller lyssna på radion!

EKA: Vad är viktigast för er, att vara en bra grupp när det gäller livespelningar och på skiva, eller att föra fram ett politiskt budskap eller båda?

OP: För att vara rättfram, det viktigaste för oss är att ha skoj med vad vi sysslar med. Vid det tillfälle vi slutar ha roligt med vad vi gör, det får bli tillfället vi slutar spela. Vi startade inte bandet för att sprida ett politiskt budskap eller nåt, vi startade det för att ha skoj, eftersom vi älskar den här sortens musik. Jag är alltid en smula skeptiskt inställd när nån säger att de startade ett band för att föra fram en viss politisk agenda, eftersom jag anser att det inte nödvändigtvis är det mest effektiva sättet att förbruka sin tid och handling om det verkligen är ditt mål. Med så mycket sagt om du har turen att ha folk som lyssnar på din musik och texter, så är det ett perfekt tillfälle att säga nåt konstruktivt, utbildande och (förhoppningsvis) inspirerande, så vi vill naturligtvis inte slösa bort det genom att sjunga en massa hjärndött nonsens. Så den politiska biten är också väldigt viktig - såväl som musiken - vi vill uppenbarligen göra bra skivor och köra så bra gigs vi kan - även under de finansiella restriktionerna vi dras med. Med tiden blir så klart en del saker mer viktiga för olika folk och vi har haft folk som lämnat bandet genom åren, därför att den politiska sidan blivit mer viktig för dem än musiken och de vill tillbringa mer tid med antifascistisk aktivitet eller jaktsabotage hellre än att köra gigs eller repa och det är ålreit. De av oss som är med i bandet just nu är nöjda med blandningen av aktivism och musikalisk aktivitet. Det borde vara uppenbart med, så klart, att att man egentligen inte kan skilja den politiska ideologin från musiken - ni skulle till exempel inte se oss spela på en stor festival som skulle vara en god möjlighet att nå ut till en stor publik och samtidigt få en fet betalning för det om festivalen var sponsrad av nåt dodgy företag, till exempel. Det finns gränser man inte överträder och en stor del av de gigs vi kör är, så klart, stödgigs för politiska grupper och kampanjer vi stödjer - politiken och musiken hänger helt ihopa!

EKA: Ni startade under tidigt 80-tal och varit igång sen dess. En hel del anarkopunkband la av under sent 80-tal, men har återförenats sen dess. Vad tycker ni om det? Hur ser anarkoscenen ut på de brittiska öarna idag, vilka är styrkorna och svagheterna? Vilka av de band som återförenats skulle ni helst inte vilja ha sett återförenade och finns det nåra grupper ni skulle vilja se återförenade igen?

OP: Jag gissar att en hel del av banden som la av under sent 80-tal gjorde så, för att bandmedlemmarna hade nått ett stadie i livet där de hade heltidsjobb och/eller ungar att se efter och inte längre var relativt unga med mindre ansvar eller mycket fritid. Ungefär 20 år senare har barnen vuxit upp och har lämnat hemmet så dessa människor har mer tid till övers och med internets ankomst har deras musik nu blivit lättillgänglig för folk runt hela jorden, så det finns en helt ny generation punkare som är intresserade av vad dessa banden gjorde. På det sättet är det lätt att se varför en massa band återförenas - efterfrågan på deras musik är fortfarande igång och vad de sjunger om är fortfarande fruktansvärt relevant. En hel del av banden är fortfarande kapabla att köra bra nya grejer i stället för att bara bli en usel kabaré-version av sig själva. Jag gillade verkligen, till exempel det återförenade Amebix nya material och bandet jag helst ville se återförenat, Antisect, är, kan man säga, bättre nu än när de la av, 1987, de är verkligen utmärkta. Vi körde ett gig med dem i Edinburgh förra månaden och de var superba som vanligt, väldigt, väldigt imponerande - och de gigs de kört sen de kom tillbaka har nästan alla varit DIY-festivaler eller stödgigs, mm, kul att se. Självklart finns det en del folk som spelar igen och gör det av fel orsaker, folk vi gärna skulle se lägga av, men bland anarkopunkbanden är det definitivt en minoritet.

EKA: Fungerar anarkopunken? Finns det inte en risk att banden blir "ledare"? Alla kan gå med i en organisation, men alla kan inte uttrycka sig själv i ett band. Hur viktigt tycker ni det är att uppmana publiken att organisera sig? Vilka organisationer stödjer ni? Vad tycker ni, till exempel, om Solidarity Federation och frihetlig facklig kamp?

OP: Huruvida aarkopunk "funkar" eller ej beror på vad du är ute efter att åstadkomma. Uppenbarligen har ett gäng punkare som sjunger om anarki till vad som vanligen är brutal musik i över 30 år inte fått det kapitalistiska systemet ner på knäna, men det tror jag inte är en överraskning för någon. Jag tror dock, utan att bli högtrevande, att det är väldigt positivt att vad som egentligen är en musikbaserad subkultur har lyckats genomföra så mycket i att höja folks medvetenhet om vad som är fel och inspirerat dem till att göra nåt åt det. Jag menar till exempel att om du ser på vilken djurrättsgrupp, jaktsabotagegrupp, antifascistisk grupp, miljögrupp eller husockupanter, som helst, så finns det alltid ett gäng punkare eller ex-punkare inblandade - folk som kom in i kampen genom punkmusik och det är nåt att vara stolt över. Det är också positivt att anarkopunkscenen tillhandahåller, när den är som bäst, en miljö för folk som tänker lite annorlunda och som är relativt fri från rasism, homofobi, hjärndött våld, mm. Jag minns att nån sa i förakt att punkscenen bara var en sen för missfoster och missanpassade individer, men emedan jag emellertid inte anser det vara helt sant, så anser jag det inte vara nåt dåligt att missanpassade individer har ett utrymme där de kan känna sig lugna, det är nåt väldigt värdefullt. Jag tror också att scenen i allmänhet förespråkar allas deltagande med. Det är sant att inte alla är med i ett band, men en hemskt massa är inblandade på andra sätt, med till exempel att göra zines, sätta upp spelningar eller köra skivbolag, mm. Jag misstänker att andelen i punkscenen som bara går till gigs eller lyssnar på musiken och inte har nån annan inblandning faktiskt är ganska liten, det är i alla fall vårt intryck från Edinburgh och en hel del andra ställen där vi spelat.

När det gäller vilka organnisationer vi stödjer, så stödjer vi alla som har bra politik så vi spelar stödspelningar och deltager med musik på stödskivor åt alla möjliga sorters organisationer från fångstödsgrupper som Rote Hilfe till alla sorters anarkistgrupper och djurrättsgrupper eller miljöaktivistgrupper. När det kommer till direkt aktion och inblandning har vi jobbat mycket genom åren med Edinburgh Antifascist Action och Edinburgh Hunt Saboteurs, såväl som Edinburgh Autonomous Centre och lokala Earth First och andra miljögrupper såväl som i ett helt gäng enfrågekampanjer - vi är väldigt aktiva! Solidarity Federation är cool och självklart stödjer vi frihetlig facklig kamp och arbetarorganisering, även om ingen av oss är direkt inblandade i det.

EKA: Jag vet att ni (likt mig) är vegisar, så jag måste fråga er en fråga jag frågar alla vegisband. Jag har en aldrig slutande diskussion med en vegiskompis. Han anser att det är omoraliskt att göra vegismat som smakar kött, mens jag tycker det är perfekt, för nu kan alla äta vad de vill, bara med den skillnaden att det nu är fritt från grymhet. Vad tycker ni om frågan?

OP: Om det får folk att sluta äta kött, så bryr jag mig inte allt för mycket om köttsmakande vegismat. Särskilt i det tidiga stadiet av att skära ner på köttkonsumtionen kan dessa surrogat vara väldigt bra för en del folk, särskilt om de inte är bra på att laga mat. Jag åt verkligen en hel del vegiskorv när jag la av med att käka kött och var inte särskilt talangfull i köket, så det hjälpte mig. Faktum är att folk flest i Europa inte uppfostras vegetariskt så en hel del av dem kommer att vara vana vid köttsmaken på ett eller annat sätt och om de överväger vegetarianism eller veganism så kanske de tror att de kommer att sakna den smaken. Om tillgången till köttsmakande vegismat skulle få dem att ge upp köttätandet och konvertera dem, så tycker jag det är en bra sak. Personligen är det inte mycket jag käkar nuförtiden som smakar som kött eftersom det finns så mycket god veganmat att du inte nödvändigtvis behöver den sortens mat när du väl börjat bli van i köket, men jo, när jag var yngre gillade jag en del kött, så jag kan se nödvändigheten av det för en del människor i olika stadier av deras liv. Det är inget som förargar nån av oss och vi äter gladeligen köttsmakande vegismat om vi blir bjudna på det när vi turnerar, så det är inget problem. Till syvende och sist, om det betyder att färre folk äter riktigt kött, så för det saker och ting i rätt riktning, så även om jag kanske kan se din polares poäng, så är det inte en stor fråga för oss.

EKA: Ni släppte nyligen, om jag inte är felinformerad (jag har inte hört den ännu), en skiva som är helt på skotsk-gäliska. Hur är situationen för det språkets talare idag? vad har folk, det språkets talare och talare av andra språk, sagt om skivan?

OP: Japp, våra två senaste LP-skivor har alla varit på skotsk-gäliska. Det är det infödda keltiska språket i Skottland, även om det idag bara talas av cirka 1% av befolkningen - nånstans mellan 50000 och 60000 tusen personer. De flesta av dessa är koncentrerade till högländerna och de skotska öarna, även om det finns tusentals talare av språket i Edinburgh och Glasgow med. Vi började sjunga på gäliska av andra orsaker än nån sorts Braveheart-stils patriotisk nationalism, nämligen den att vi tror på språkliga mänskliga rättigheter och kulturell mångfald, så vi gör bara vår del av arbetet i att hindra språket från att dö ut. Språket står uppenbarligen inför allvarliga hot, men det finns ett par trevare i rätt riktning nuförtiden med ökade möjligheter att lära sig gäliska i skolan och större utbud av gälisk media. När jag, till exempel, gick i skolan i Edinburgh fanns inte ens möjligheten att lära sig gäliska, men nu finns det utbud på gäliska i en del skolor och det skall snart öppnas en helt gälisk skola. Det kan kanske vara en bit försenat, men det är kul att se hur folk nuförtiden uppskattar gäliska mer. En hel del föräldrar är intelligentare nu med och ser hur bra det är för barnen att växa upp med tvåspråklighet eller trespråklighet, så det innebär en hel del krav för gälisk undervisning med.

När det gäller folks reaktion till vårt gäliska utbud, så har det överlag varit väldigt positivt - folk flest tycker det är riktigt bra att köra nåt som är en smula annorlunda och gillar att stödja ett hotat språk. På ett par ställen har det dock inte mottagits så positivt. Av nån anledning tycker en hel del engelskt folk att det är dåligt och känner sig hotade av det - en del säger till och med att det är "rasistiskt" att sjunga på gäliska hellre än engelska, vilket är ganska absurt. Det andra stället vi haft problem med att sjunga på gäliska är Tyskland, där vår gitarrist fick en flaska i ansiktet när vi körde en sång på gäliska, med motiveringen att hon var "en jävla skotsk nationalist" - i verkligheten är hon en polsk anarkist, men nåja! Jag vet inte om ni är medvetna om det såkallade "Anti-Deutsch"-fenomenet, men vi har haft massa trubbel med dessa jävlarna när vi spelat i Tyskland.  För de som inte känner till dem är de en ganska galen Tysk politisk sekt som har tagit en ganska vettig avsmak för tysk nationalism till extrema höjder, som att stödja amerikansk utrikespolitik som "antifascistisk" (!!??!!), är fanatiskt proisraeliska och antiarabiska och är helt och hållet mot att folk som vi sjunger på minoritetsspråk, eftersom de ser det som nån slags galen, främlingsfientlig "nationalism". Det skulle ta för mycket tid att försöka beskriva deras vridna filosofi och instängda logik men det är verkligen otroligt - de är på många sätt och vis ganska högervridna, men olyckligtvis fortfarande ganska inflytelserika på den politiska punkscenen i Tyskland och ibland har deras inflytande använts för att banna spelningar med oss, för att vi skulle vara "nazister"!!! Detta baserar de på vårt motstånd mot israelisk ockupation och det faktum att vi sjunger på gäliska, mm. Det låter förmodligen lika galet för er som för oss, men om ni vill ha mer info om hur de tänker kan ni se de här frågorna som vi var tvungna att svara på för att tillåtas spela på ett ställe i Tyskland, ett ställe vi bannats från på grund av detta - det är ganska tunga grejer, men ni kanske tycker det är intressant: https://linksunten.indymedia.org/de/node/15042#comment-3959

EKA: Vad tycker ni om fotboll och det mångmiljardspektakel modern fotboll har blivit? Tror ni det finns nåt sätt att rädda ett spel som en gång var arbetarklassamhällets hjärta och själ och vad måste då göras? Vad tycker ni om Rangers finansiella problem?

OP: Vad som har hänt med fotbollen är rakt igenom deprimerande, även om jag måste erkänna att det inte är nåt vi i bandet är överdrivet intresserade av. Personligen har jag bara gått till en fotbollsmatch, Hearts v. Hibs i Edinburgh för cirka 30 år sen och det totalt jävla hjärndöda sekteristiska och religiösa trångsynthet som folk jag omgavs av (jag var i Hearts supporters del med en kompis som följde dem) var tillräckligt för att ge mig en livstid av avsmak. Jag var bara en unge då och vad jag inte kunde smälta var hur alla dessa vuxna män skrek all sån extrem skit - fruktansvärt - så jag återvände aldrig, även om jag gillar att spela lite med mina vänner och ser ibland nån match på tv om jag har sällskap av andra folk som ser på det. Mina känslor för fotboll skulle antagligen vara annorlunda om mitt lokala lag var, till exempel, St Pauli, men det var det inte, så det gick som det gick. Så i grund och botten är vi nog inte rätt folk att fråga om hur idrotten kan räddas, eftersom vi är ganska okunniga om det.  Med så mycket sagt är vi emellertid väldigt medvetna om vad som hände med Rangers och vi kan bara säga att ingen annan klubb hade förtjänat det mer!! Uppenbarligen måste det finnas nåra Rangerssupporters som är ok och det måste vara en nedtur för dem, men det finns så många trångsynta rövhål eller fascister som stödjer Rangers och den stora saken med så många av dem är deras supporters anknytning till Ulsterlojalistiskt våld, religiös trångsynthet, det fascistiska BNP, EDL/"SDL" och brittisk unionism i allmänhet bara betydde att vi hade ett gott jävla skratt när de hamnade i den finansiella skiten - åt helvete med dem!

EKA: Om ert band var en sport, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby eller nåt elegant och precist som biljard eller kanske nåt helt annat?

OP: Haha - jag tror nog att det skulle vara en blandning av många olika sorters sporter - att lasta all utrustning i bagageutrymmet på en skåpbil skulle vara som ett datorspel typ Tetris, att bära alla förstärkare utan roddare skulle vara som tyngdlyftning, planera spelningar och göra intervjuer skulle vara nåt hyfsat hjärnbaserat typ schack, efter-giget-festen skulle vara nå sorts fyllelek och de (relativt sällsynta) tillfällen vi måste ha med idioter/fascister/fulla våldsamma rövhål på gigs att göra skulle vara en blandning av brottning och amatörboxning!

EKA: Nåra ord till era svenska supporters? Planerar ni att spela här igen snart? Vad tycker ni om Sveriges Punk Illegal festival?

OP: Jag hoppas att vi kan komma tillbaka att spela i Sverige igen, kanske nästa år. Punk Illegal Festivalen är jättebra! (Detta sista svaret gjorde bandet på svenska helt själva!)

Hard and Smart

Ny webbshop för den subkulturella fotbollsfantasten finns här. Både kläder och musik. Ser skitschyst ut!

Torpedo Göteborg, "Nu jävlar!"

/ ARTIST: Torpedo Göteborg / TITEL: "Nu jävlar!" / GENRÉ: 77-punk / ETIKETT: Kjell Hell / FORMAT: CD /

Jag gillar inte 77-punk. Jag vet att det är ohistoriskt att inte bry sig om rötterna, men jag  tycker mycket av den blir plastig. Det gäller dock inte Göteborgsband som Göteborg Sound, GBG Punx, Troublemakers eller Attentat, vilka jag introducerades till av en god vän som länge bodde i Götet.

"Om en stockholmare skulle försöka spela gitarr så här, så hade han brutit handen av sig" eller nåt liknande, lär Göteborg Sounds, tror jag det var, sångare, LOB, ha sagt i en intervju nån gång. Det samma skulle Torpedo GBG kunna ha sagt, för de kör riktigt rockig punk efter Götlabosskt 70-talsupplägg och gör det riktigt bra.

Första gången jag lyssnade igenom skivan tyckte jag lite si och så om plattan. Jag gillade musiken men tyckte inte texterna passade in. Vad vi får textmässigt är nämligen typiska oi!-teman, typ, dödshot mot pedofiler, hat mot politiker, osv. Missförstå mig inte, jag håller med bandet och ser gärna dödsstraff åt pedofiler och politiker har jag inte mycket till övers för heller. Men jag tyckte inte det passade in till musiken.

Efter att ha lyssnat nån gång till på skivan har jag ändrat mig och tycker nu att det är kul att bandet kör sin egen grej. Bandet låter lite som en felande länk mellan Göteborgs 77-punk och Göteborgs fina oi!-scen, även om tyvärr många Göteborgsband, med undantag för typ Bad Shermans, väljer att sjunga på engelska. De är också kul att de kör oväntade saker, som typ kritik av kollektivtrafiken i Nu har det spårat ur, även om jag tycker Emil skulle ha lagt till den ursprungliga undertiteln Göteborgs spårvägrar.

Ett annat plus med skivan är att nästan hälften av den, i gammal Secret Records-anda består av livespår och lyssnaren, likt mig, som aldrig fick chansen att höra dem live (jag är gammal och går nästan aldrig ut längre) att upptäcka ett band som låter lika bra live som i studion. Gillar också Hawkind-covern.

Det här är en bra platta, men den räcker inte hela vägen. Musiken är det inget fel på och även om texterna känns relevanta, så har många oi!-band gjort dem förr, fast kanske inte på svenska. Det kan därför inte bli toppbetyg. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är nåt som saknas.

En bra, men inte perfekt platta får 81,3% i grad av tillfredsställelse!

En intervju med What A Riot

EKA: Skivan med er som jag recenserade var er första. Hur länge har ni spelat tillsammans och har ni varit aktiva i andra band med, eller var detta ert första?

WAR: WHAT A RIOT har spelat ihop sen September 2011, men det tog oss lite tid att fixa en trummis och vi började inte gigga förrän Oktober 2012. VI har alla spelat i andra band tidigare, allt från reggae till punkband.

EKA: Vad fick er att vilja vara del av punkscenen och om ni jämför den nu med hur den var när ni kom in i den, villa är de största skillnaderna? Vad är bra? Vad är sämre?

WAR: Punken gav oss ett sätt att utrycka vad vi tyckte om saker, våra känslor och kreativitet, ett bra sätt att göra våra röster hörda. Vi var alla tonåringar när punkrocken kom och vi kände direkt att "wow, detta är för oss".

Kampen idag är ganska mycket samma som när vi var unga, arbetslöshet, fattigdom, girighet, trångsynthet, rasism och politiker som ljuger.

Jag tycker inte det är lika bra som förr, men nu finns en hel del bättre möjligheter för band att få sin musik hörd med internet och facebook som plattform att nå ut med sitt budskap och få gigs, etc, så det är bra, men det finns alldeles för många punkpoliser som dömer och stiftar sina så kallade lagar om hur man är en riktig punkare, allt sånt är skitsnack, vi är alla individer, vi tänker alla olika i olika frågor och har alla rätt att uttrycka oss.

EKA: Ni bor, likt mig, på vischan (sorry). Hur ser punkscenen ut där ni for? Får ni massa skit för att vara punkare från landsbygdssnobbar, bondlurkar, etc? Finns det nåra andra band, gamla som nya, från Burnley som ni kan rekommendera? Kommer ni bra överens med andra subkulturer med som skinheads och psychobillies där ni bor?

WAR: ha ha tack, Jon. Punkscenen där vi bor har nyss börjat hämta sig och under de sista året har fler gigs sats upp på pubbar och klubbar, i Burnley finns ett schyst litet ställe vid namn The Sanctuary Rock Bar, de har alltid nåt band som spelar på Fredags- och Lördags-kvällar. Nåra bra band i vårt område är Warsaw Pakt,Total Bloody Chaos,The Sanity Clause,Brace for Impact och vi kör alla gigs tillsammans

Det finns alltid nån som ger en skit för hur man ser ut, men det händer betydligt mer sällan nuförtiden, det är på tiden att vi alla behandlas LIKA. Det borde inte betyda nåt hur en ser ut eller ens hudfärg, vi blöder alla rött, vi lever alla, vi dör alla, kom igen och acceptera folk och kom igen och lev, vi lever bara en gång! Vi kommer bra överens med folk flest, vi är emot fascism och det är de flesta punkarna, psychobillies och skinheads, etc med.

EKA: En del av min målsättning med den här bloggen är att säkerställa att det långa och lyckliga äktenskapet mellan punk och reggae, vilket i mitt land håller på att försvinna, inte helt dör ut. Därför frågar jag vad ni tycker om ska/dub/reggae. Lyssnar ni på det alltid, på sommaren och fester eller aldrig? Om ni lyssnar på det, finns det nån artist ni skulle tipsa våra läsare om?

WAR: Vi lyssnar alltid på punk, ska och reggae. Jag älskar band som Random Hand och The Filaments, som blander punk/ska och reggae till ett häftigt resultat av perfekta sånger som verkligen rör allting. Ett annat schyst band som kör blandning av genrér är Addictive Philosophy, vi har giggat med dem och de är perfekta live. Två av oss var en gång med i ett reggaeband för flera år sen och vi brukade också gå på the Brighton Reggae festival och se U-Roy, Gregory Isaacs, gillar också lite Lee Scratch Perry det finns för många för att välja nån, men alla är perfekta för fester eller bara när man chillar.

EKA: Vilka är de största influenserna för er musik och era texter och vad tycker ni är viktigast, ge ut en skiva som får vansinnigt bra recensioner eller att spela live och möta fans?

WAR: Det finns så många schysta band som har påverkat vår musik, Crass, Stiff Little Fingers,The Restarts, Flux of Pink Indians, 999 och massor ut av andra.

Texterna kommer från vardagslivet, saker som händer eller har hänt. Verkligheten.

Sanningen och hat mot systemet.

Att få en schyst recension är najs, men inget slår att spela live och skapa nya vänner.

EKA: Är ni fotbollsfans? Vad tycker ni om non-league-fotboll? Tror ni att Burnley kommer att återvända till högsta divisionen igen och bad skulle krävas för att göra en sån återkomst möjlig? Vad tycker ni om det gamla 80-tals-oi!-bandet Soccer Hooly's och dears låt, Throwing bricks at the Burnley fans?

WAR: Vi gillar alla lite footboll. Ah! Non league, det är där spelarna inte blir betalda ett skit, men spelar till det yttersta utav kärlek till sporten!!! (Det är så det borde vara!!!)

Burnley kommer att återvända till Premier League nån gång, kanske inte under vår livstid, men man vet aldrig, ha ha. Så länge som Blackburn Rovers slutar under oss i tabellen den här säsongen, så är det en ordentlig seger för oss.

Har inte hört den sången, men kanske jag blivit träffad av en av de tegelstenarna.

EKA: Om ert band var en sport och inte ett band, vilken sport skulle den vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby, eller nåt precist och elegant som biljard,  eller kanske nåt helt annat?

WAR: 
Watty – Jag säger schack, jag gillar att tänka innan jag gör nåt och njuter alltid av att sitta på mitt arsle.
Pete – Rollerball
Gaz- Rugby
Ged- Fotboll- oavsett vad som händer får vi alltid ett bra resultat.

EKA: Nåra ord till era svenska fans? Skulle ni vilja spela här? Hur gör man om man vill boka er eller komma i kontakt med er?

WAR: Tjenare, folkens, tack för ert stöd och vi skulle verkligen vilja spela i Sverige.

Om ni önskar att kontakta oss om gigs, etc, så kan ni mejla oss eller messa oss på facebook.

Tonywatson1965@hotmail.co.uk
www.facebook.com/whatariotpunkband

Om ni vill köpa vår CD, så finns den tillgänglig på följande ställen:

www.amazon.co.uk

www.chaosrecords.co.uk/store

Tack för intervjun och CD recensionen, Jon, ta hand om dig, kompis!
WHAT A RIOT

Bloggtips: "Barbed Wire Love"

Vill bara uppmana alla att kolla en ny, politikfri skinnskalleblogg från längre upp i landet. Bloggaren skriver mycket bra. Barbed Wire Love.

"Newspeak" i media om fotboll

Det verkar som de som styr landet har lärt sig sin läxa av George Orwell, för vi har massor av "newspeak" i mediabruset för närvarande.

"Newspeak" är, för den som inte visste det, ett språk som diktatorn i Orwells mest kända (men inte bästa) bok, 1984 uppfann. Man ändrade helt enkelt ordens innebörd för att förhindra att folk kunde tänka kritiskt. Till exempel blev skatteministeriet "kärleksministeriet" och så vidare.

Är det inte detta vi har i Sverige med regeringens politik och den knähundsmedia som gör allt etablissemanget ber dem om? Vi har kris i landet och folk går arbetslösa. Vem har orsakat detta? En kvalitativ gissning skulle vara att det var storfinansen och oansvariga politiker (och nej, det var inte bättre förr, jag ogillar Persson lika mycket som Reinfeldt) som fixade det med sina spekulationer. Men vips, här har vi en regering som pushar arbetslinjen och skuld läggs på arbetslösa, sjuka och invandrare. Vi har stor arbetslöshet och dessa gruppar arbetar minst av alla. "Fint!", säger Reinfeldt, "då ska vi ha en arbetslinje som gör att de kommer i arbete" och vips trollar han FAS 3 ur hatten, men i media framstår det som han är en stark politiker som tar hårda tag med arbetskygga människor och kapitalets roll i frågan glöms bort. Newspeak, newspeak, newspeak.

Jag är inte partipolitiskt intresserad och tror inte nåt parti kan lösa krisen vi har. Ärligt talat tror jag att världen håller på att förfalla, men när nån politiker gör fel, så kritiserar jag dem.

Men, om vi glömmer partipolitiken en stund och kollar på väsentligheter i livet som fotboll, så kan man bara förstå att newspeak råder där med.

Björn Ericsson, eller vad han heter, hjälten som skall rädda landet från alla hemska huliganer gick ut och hyllade Thatchers linje från 80-talet. Samtidigt som media kunde avslöja Thatchers och engelska polisen inblandning i Hillsborough-tragedin, där 96 Liverpool-supporters dog på grund av polisens sjabbel. Sen sålde polisen och regeringen bilden till media att det var hemska huliganer som varit i farten.

Newspeak. Vad vi ser hos snuten är uppenbarligen en exercis i just newspeak. Konstatera att fotbollen i England inte dras med huliganism på arenorna längre, att media säger att Hillsborough var huliganers fel och att polisen var föredömlig. Upprepa lögnen många gånger, så tror till slut kreti och pleti att det stämmer. Men säg ingenting om att unga killar fortfarande möts och slåss i England och att de säljer droger eller har importerat den jamaicanska pistol-kulten. Gör huliganerna till samhällets fiende nummer ett, så kanske folk glömmer de väsentliga problemen en stund. Samma sak som vi ser hända i Sverige idag. Vi har pedofiler (som alla förtjänar att hängas) som kan driva skolor, vi har en utrikeminister, som enligt alliansfritt Sverige, fått pengar från CIA och vi har ökat gängvåld. Vad skall vi då satsa på? Jo, huliganer. Det är så att man kan spy.

Missförstå mig inte. Jag är numera en klassisk kategori A-supporter och har flera gånger sagt att sitter en supporter till motståndarlaget bredvid mig på Ekevalla, så slår jag han inte på käften, utan önskar honom en god match och beundrar hans passion. Jag ser gärna barnfamiljer med på läktaren. Fotbollsstoltheten i en stad går i arv från far till son och ju tidigare Eslövskidsen lär sig älska EBK, desto bättre.

Men om vi glömmer newspeak en stund och ser till fotbollen i divisioner högre upp, är det då verkligen kategori C-folket som förstör fotbollen? Please...

Vad Thatcher och Engelska Fotbollsförbundet försökte göra är att ta in kapitalet i spelet, göra om det till en parodi på sig själv, där övre medelklassen går på en match då och då, likt man går på teater eller hästkapplöpning. Med introduktionen av all-seaters och biljetter i 60-punds-klassen var förvandligen komplett. Fotboll är i England, över League One, ett spektakel och inget annat. Borta är känslan av tillhörighet, för hur skall man kunna känna att, till exempel, Arsenal är "mitt lag" när man inte har råd att gå på varje match, spelarna kommer från hela världen och det pågår en veritabel orgie i konsumtionism på arenorna? Klubbarna vill inte längre representera arbetarklassamhället i de städer eller stadsdelar de kommer ifrån, utan vara ett varumärke på internationell nivå.

Nej, är det nån som förstör fotbollen, så är det inte unga killar som gillar att slåss, utan Svenska Fotbollsförbundet i samarbete med polisen och storfinansen.

De är äckliga!

En intervju med Brutal Kuk

EKA: Hur bildades bandet? Hade ni spelat i andra innan och vad fick er att välja bandnamnet Brutal Kuk?

BK: Vi träffades i Uffamiljön runt 1997, och spelade då tillsammans i olika band som bland annat "Dårlig Hjort" och "So much hair... but how to cut it?". Etter diverse line-ups, fann vi till slut en som passade och bildade "Brutal Kuk". Bandnamnet  uppstod på en efterfest där vi spelade "Brutal Truth". En ordlek, helt enkelt. Vi tyckte namnet var tufft  och bestämde oss därför för det.

EKA: Jag var skinhead i Oslo under tiden If you want cock släpptes och jag minns vilket ståhej det var kring bandet då, bland annat blev ni bannade från Blitzhusets scen. Hur är era relationer till Blitzmiljön idag? Har ni fått spela där sen?

BK: Vi blev inbjudna av Blitz bokningsgrupp för att spela på deras nyöppning där för ett par år sen. Något vi var positiva till. Men tiden gick och Blitz beslöt sig för att det inte var nödvändigt att boka oss ändå. När det gäller relationen till Blitz, så känner vi många fina kids där och med bas därifrån.

EKA: En av den här bloggens uppdrag är att rädda äktenskapet mellan punk och reggae. Dessutom vill jag sprida det glada budskapet om northern soul i scenen. Lyssnar ni själva på västindisk musik? Alltid? Bara på sommaren eller fester? Nåt särskilt band eller artist ni kan rekommendera min bloggs läsare?

BK: Alla i bandet har väl haft sina perioder med hasch och Bob Marley i ungdomen. Men det är nog väldigt sällan nån i bandet sätter på reggae eller västindisk musik hemma, tror jag. Men ska och punk som influerats av reggae och ska har vi hört mycket på. Bland annat The Clash är ju för flera av oss en favorit. När det gäller ska är Desmond Dekker och Judge Dread bland favoriterna. I Norge är "The Aller Værste" en  favorit inom genrén.

EKA: Hur går det med uppbyggningen av UFFA-huset? Mycket byråkrati? Är folk i miljön optimistiska och tror att det kommer att bli ett nytt hus snart?

BK: Uffa-huset er under uppbyggning och återöppnas till vårens Pøbelrock, 16-18 maj. Brutal kuk spelar den 18. Det verkar som samarbetet mellan UFFA och kommunen har gått ganska bra, og de har kommit fram til en lösning som båda parter är nöjda med.

EKA: Hur kunde Breiviks terrordåd ske? Anser ni att det låg i luften, med tanke på alla dessa år av framgångar för Fremskrittspartiet och bör vi svenskar vara oroliga för Sverigedemokraterna? Hur har inställningen till muslimer blivit efter hans aktion?

BK: När det gäller högerextremismen i Norge, så ser vi att den är i färd med att växa. Skrämmande! Dessa människor borde tvångsläsa lite historia, så hade de nog ändrat uppfattning. I fjol marscherade svenska och norska nynazister (Nordfront) i Trondheim, men möttes av starkt motstånd från både polis och folk på gatan. De jagades bort och det måste vi fortsätta med. Inga nazister på våra gator!

EKA: Hejar ni på Rosenborg? Vad tycker ni om att Hamrén lämnade laget för det svenska landslaget? Är det inte en smula tråkigt att heja på ett lag som alltid vinner? Vad tycker ni om lägre divisionsfotboll och har UFFAmiljön ett eget fotbollslag, likt Blitz hade (har?)?

BK: Vi är Rosenborgssuporters. Att hamrén slutade var helt okej. Han införde 4-4-2-uppställning efter många år av 4-4-3 [sic!]. Tröndere gillar anfallsspel med mål. Vi har tilltro till Perry nu. RBK har inte vunnit på 2 år nu, så kanske blir det i år, men Solskjærs Molde är starka.. Blir ingen lätt uppgift.
UFFAmiljön hade i många år ett lag, "Torpedo Uffa", flera i Brutal Kuk och vår vänkrets var aktiva där. Undertecknad var i flera år manager för laget. Men idag tror jag inte laget är aktivt längre.

På Brutal Kuks vägnar,
Jørgen

Här är en biografi över bandet (på norska): http://www.rockipedia.no/mediateket/biografier/brutal_kuk/

Gatans Lag, "Från fest till arrest"

/ ARTIST: Gatans Lag / TITEL: "Från fest till arrest" / GENRÉ: Oi! / ETIKETT: Kjell Hell / FORMAT: CD /

Jag fick skivan igår, men har ledig dag idag och passat på att lyssna igenom flera gånger vad som är Kjell Hells bästa släpp nånsin och en modern klassiker inom genrén oi! på svenska.

Jag har egentligen bara hört Låt mig stanna tre dagar i himmelen innan djävulen vet att jag är död innan och kan inte egentligen, med bara den skivan igenomlyssnad innan, säga hur de utvecklats musikaliskt på sista tiden. Klart är emellertid att jag uppskattar denna skivan musikaliskt högre än Låt mig..., även om det sound bandet hade på den skivans bästa låt, När Henke bröt käken på Avenyn har vidareutvecklats. Vad vi får är en musik som låter som Skrewdrivers tidiga 80-tal, kombinerat med en sax (och jag älskar sax inom oi!) som för tankarna till Stomper 98. Samtidigt är det inget Ian Stuart-bröl, utan riktig sång och sångaren har faktiskt en riktigt schyst sångröst.

Det enda jag inte riktigt gillar med bandet är textraden "slarvigt skrivna sånger" i låten Vi spelar inte för dig, för texterna är bandets starka sida (även om de naturligtvis får mig att spinna rent musikaliskt med). Jag tycker att de nedvärderar sig själva. Hade skinnskallar bedömts objektivt och det inte blivit moralpanik så fort ett oi!-band släpper en skiva, så hade media hajpat bandet och jämfört textförfattaren med Cornelis Vreeswijk eller, varför inte, Evert Taube. Eftersom media ignorerar band som Gatans Lag, så får jag hajpa bandet i stället. Det är riktigt bra, helt enkelt.

Vad man får textmässigt är personliga betraktelser som de flesta som läser detta nog kan känna igen sig i, fylla, ångest, fest, såväl som hat mot övermakten. Visst, jag är nykterist och kristen, men jag hade ett liv innan dess och det är mycket som de sjunger om som jag känner igen mig i. Sen har vi ju förstås kärleksförklaringen till en fotbollsklubb i lägre divisioner, Norrby IF, som jag uppskattar, som EBK-supporter, massor.

Finns inte mycket mer att säga. Helt enkelt en perfekt platta.

Kjell Hells bästa släpp nånsin får ett perfekt betyg, 100% i grad av tillfredsställelse.

En intervju med Sjuttisju

EKA: Hur kom det sig att det blev Bajen för din del? Kommer du från en Bajar-släkt?

77: Det var ett totalt misslyckande från farsans sida då han är djurgårdare. Min morbror är däremot Bajare och genom honom blev min bror Bajare vilket även jag blev då. Min bror är dock djurgårdare nu, förvirrat? Ja. Om jag minns rätt var jag på min första match på Söderstadion 1988, ett jävla år, då vi med Hasse Backe som tränare åkte ur Allsvenskan och ett par helvetesår följde då vi for upp och ner mellan Division 1 och Allsvenskan. Men i allt det dumma föddes många hjältar inom Bajen Fotboll som t.ex Niclas Jönsson som gjorde sjätte målet borta mot Karlstad där vi behövde vinna med 6 mål. Samt Jensa Gustafsson som slog in segermålet mot Vasalund i början av 90-talet.

EKA: Vad jag har förstått bor du en bit från Stockholm nu, så hur ofta kommer du iväg på match?

77: Jag har flyttat från Västmanland till Sörmland, så jag är ju på "hemmaplan" nu iallafall även om det inte är Stockholm. Precis som alltid försöker jag att gå på så många matcher jag kan, tyvärr ställer ekonomin till det en hel del, samt den mentala ohälsan. På något sätt går dessa två hand i hand. Förra året slog jag nog rekord, då jag BARA var på tre matcher viket egentligen är skandal, men har man den här mentala ohälsan så är det rätt hyfsat ändå.

EKA: Har du nån speciell ritual innan en match som du "måste" göra, typ äta nåt speciellt, ha en viss halsduk, lyssna på nån speciell skiva eller nåt helt annat?

77: Den speciella ritualen tidigare har varit att supa ner mig, det har dock mer varit för att klara av att gå på matchen, självmedicinering skulle jag kalla det. Var jag hos mina föräldrar blev det en kvarting whiskey på den 45 minuter långa bussturen till Gullmarsplan. Hade jag inget på bussen blev det att gå på Systemet och köpa något starkt, sen gick jag en runda för att hinna med att dricka innan jag träffade allt folk. Nu kan jag gå nykter och det ska jag verkligen tacka min fru för som går med mig hon är den absolut bästa medicinen. Men visst, jag har gärna lyssnat på dom gamla låtarna med Kenta Gustafsson och Lalla Hansson. Sen släpptes dubbel-cd'n Bajen Forever med flera av mina idoler som Stefan Sundström, Johan Johansson, Weeping Willows samt flera andra fina namn. Nu kom jag på, jag har ju en pryl jag sysslar med, snuset. En portion när matchen börjar, sen lägger jag in en för varje mål, och ju mer mål desto bättre eftersom jag tycker om att snusa mycket.

EKA: Är punkarnas och skinsens tid i klackarna förbi och kommer det bara finnas grabbar i Stone Island-jackor och Burberry-kepsar i framtiden? Hur ser det ut bland Bajen fans?

77: Jag hoppas att det alltid kommer att finnas kvar punks och skins i klackarna. Vi har ett gäng, och jag tycker man kan se att nyrekryteringen funkar rätt ok. Vissa äldre har ju varit punkare och skins tidigare, vissa är det fortfarande trots hög ålder sen finns det aktiva i alla åldrar mellan 15-35. Och för att nämna det, vissa har bytt sina subkulturella kläder till den casuala subkulturen vilket kanske är lättare för skinsen som har sina Fred Perry, Lonsdale och Ben Sherman-kläder. Av nån anledning står grabbarna med Stone Island och Burberry ofta på samma ställe tillsammans, undrar vad det kan bero på 

EKA: Vad tror du om Bajens chanser i bandyslutspelet? Vad tror du om Bajens fotbollslag i den närmsta framtiden? Är storhetstiden förbi, eller har vi inte ens sett början på den?

77: Nu har vi ju gått till final i bandyn, vilket är jävligt roligt. Vi vann grundserien och eftersom bandyvärlden är rätt liten är ju Hammarby Bandy bland en av världens bästa bandyklubbar, det är rätt kaxigt att kunna säga att vi som bandyklubb faktiskt är lika enorma som Barcelona är i fotbollen om man ska se det sportsliga. Fotbollens träningsmatcher nu i början av år 2013 har inte gått så bra resultatmässigt. Jag hoppas att det vänder snart för Superettan blir hård i år. Jag vågar inte sia om något men jag kan såklart bara hoppas att vi lyckas gå upp i år. Och så här är det att... Vi behöver inte Allsvenskan, Allsvenskan behöver oss! Storhetstid... hm, jag vet inte, antingen var den 2001 när vi tog första guldet, annars så har vi inte ens sett början på den, och om den kommer vettefan.

EKA: Hur kom det sig att du började skriva Bajenlåtar? Nån speciell inspiration? Hur länge jobbar du med en text innan du bestämmer dig för att den är värd att använda?

77: Jag började på riktigt runt 2005 och det var under den perioden jag gjorde låtarna till min första skiva "Skit i stan - Gullmarsplan" Mina inspirationer är som alltid, till all musik jag gör, Irländsk folkmusik som jag lyssnar väldigt mycket på, punken som funnits för mig i över 20 år, sen såklart Stefan Sundström, Kenta och Lalla. En del av mina texter skriver jag bara rakt av, en del växer fram i huvudet på mig under en längre tid. Texterna på mina andra skiva "Ett lag - en kärlek" var inte riktigt klara när jag skulle lägga sången, men jag blev ändå nöjd med resultatet. Jag har nog alltid gillat att skriva rakt av utan att korr-läsa särskilt mycket. Då vet man iallafall att det är ärligt. Och jag tycker att jag oftast får fram bra budskap. Jag ger inte mycket för att bara skriva Heja Hammarby och Söder bröder glöder, så som många ramsor oftast går. Jag har gärna ett "punkigt" budskap med eller så romantiserar jag något som bara bajare förstår, som Gullmarsplan, denna sunkiga plats i ett gammalt arbetarområde, jag ser Gullmarsplan som något vackert, de trasiga människorna där må inte ha ett vackert yttre men förmodligen ett ärligt inre.

EKA: Du har en ny platta, denna gången eventuellt på vinyl, på g. Berätta mer om den!

77: Jag kan inte säga så mycket eftersom det inte är spikat. Men jag har pratat med ett mindre skivbolag som drivs av bra människor som jag känner, och som är bajare och vinyljunkies. Men jag räknar med att köra in 4 låtar. Musiken har jag redan klar, från ett band jag hade uppe i Rättvik när jag bodde där. Det blir Oi!/Street infuerad punk, fyrtakt, simpla men bra melodier, det är bara texterna kvar nu. Så förhoppningsvis kan det bli en sjutummare till vintern. Vi kan bara hoppas. Då får kidsen anledning att skaffa en gramofonspelare dessutom vilket kanske kan få in dom på "riktig" musik istället för allt såntdär nymodigt.

EKA: Har du lust att komma ner och spela för Bajen fans i Skåne? Hur bokar man dig?

77: Jag vet inte om det finns flera lokala BF-grupper i Skåne eller bara ett BF Skåne. Dessutom har jag ju en tolk med mig då min fru är gammal snapphona från Östra Göinge. Jag vill gärna spela överallt, det finns dock ett krux, mitt mående. Och det är FAN FAN FAN att jag mår såhär och tusen gånger värre när jag väl SKA spela. Men om någon är intresserad så finns jag att nå på blogg77@hotmail.com Det kostar ju inget att fråga. Det som ligger närmast i framtiden skulle kunna vara en spelning hos BF Katrineholm, så fort jag bara mår ok för det. Precis som med allt annat. Glöm inte bort Sjuttisju på Facebook och påhttp://sjuttisju.blogspot.com , det är på dessa ställen man får veta allt det senaste.
Tack som tusan till dig Jon för frågorna.

Global Parasite/Dead Subverts: "vs. The predatory pathocracy"

/ ARTIST: Global Parasite & Dead Subverts / TITLE: "vs. The predatory pathocracy" / GENRÉ: Anarkopunk / ETIKETT: Pumpkin Records / FORMAT: CD /

Den här splitten arg anarkopunk från två band jag aldrig hört förr är schyst, även om plattan kanske inte är jätte, jätte, jättebra.

Vad man får, rent musikaliskt, är ganska ortodox modern anarkopunk, med influenser, gissar jag, som Conflict, Rudimentary Peni och Riot/Clone. Dead Subverts kör ett lite poppigare (allt är relativt) sound med uppenbara influenser från amerikansk HC och 80-talspunk, medan Global parasite för mig låter ganska mycket som danska Paragraf 119 eller våra mellanskånska hjältar Porr 00, eftersom de uppenbarligen kan spela sina instrument, men ändå kör på i flera hundra km i timmen. Musiken drygas också ut med lite schysta soundbites.

Så här är det, kan "opolitiska" skins lyssna på WP kan jag, som ganska opolitisk Herbert, lyssna på anarkopunk.

Politiken retar säkert en del purister, såna som inte har nåra problem med att lyssna på No Remorse, men jag tycker politiken räddar plattan, som annars hade varit en ganska medioker affär, om man bara skulle döma den på dess musikaliska meriter. Man behöver inte hålla med politiken och jag är inte anarkist, men nåt som en viss grad av intelligens har lagts in i textförfattandet och rader som kommer från hjärtat gör att man kan beundra plattan även om man, som sagt, inte håller med i allt.

Det finns alldeles för många anarkopunkband som sysslar med musikalisk nekrofili. De låter som Conflict och Icons of Filth och sjunger om säkra saker som krig, djurrätt och ateism. De här två banden skulle säkert hålla med de mer stereotypa banden i deras ställningstaganden, men då och då kommer band inom genrén som gör att den är värd att uppmärksammas, då de tar ställning i dagsaktuella frågor.

På den här plattan får man bland annat ställningstaganden mot pedofili i brittiska institutioner, mot new age-flummeriet kring Mayakalendern och English Defence League.

Textmässigt gillar jag nog Global Parasite bäst, men musikaliskt är Dead Subverts riktigt schysta.

Gillar du anarkopunk gillar du det här, det kan jag lova. Men jag skulle också vilja rekommendera plattan till politiska aktivister, för här finns dagsaktuella frågor behandlade. Men jag skulle också rekommendera plattan till alla "vanliga" punks and skins, för att det här är schysta band och lite nya horisonter musikaliskt skadar aldrig!

(Sen önskar jag att genrén började leta musikaliska influenser i slöare band som Zounds och Mob)

En schyst, men långt ifrån perfekt platta, får 69,7% i grad av tillfredsställelse!

Arsenal vs Tottenham Hotspur

Så här är det, så länge jag brytt mig om engelsk fotboll har jag varit en Arsenalfan. Anledningarna är många, min morfar har varit Arsenalfan sen 20-30-talet, en av mina bästa vänner håller på Tottenham och då håller jag naturligtvis på Gunners bara för att reta honom och dessutom var det politiskt korrekt inom den kommunistsekten jag tillhörde en gång att hålla på Arsenal.

Har nyss sett derbyt och jag gillade inte vad jag såg. Visst, det är hög klass på spelet, mycket samarbete mellan individuellt skickliga spelare och mycket taktik som ibland funkade bra och ibland dåligt. Men det är med fotboll som med film. En Hollywoodfilm har ofta vackra skådespelerskor och de är ofta väldigt skickliga i sitt yrke med, men storyn blir ofta allt för banal, för att på så sett bli minsta gemensamma nämnare och gå hem hos så många som möjligt och för att sälja den ändå, trots att så få gillar storyn brassar man på med specialeffekter.

Så hellre en schyst Hong Kong-rulle än en Hollywoodproduktion och hellre skånska division 4 nord och EBK än Premier League. Det är samma känsla att jämföra de två.

Poängen jag vill göra är att Premier League blitt mer och mer kommersialiserad (nåt den försåvitt var från början).

Inte nog med att Arsenal hänger på den här utvecklingen, de går dessutom i bräschen för den. Eller vad sägs om biljettpriser på över sextio pund eller ett angivarsystem, så att man kan få gratis biljetter om man rapporterar nån i publiken som beter sig olämpligt, det vill säga, till exempel, svär?

Lägg sen till att Wenger vill spela matcher i utlandet, det är nästan det värsta, det blir det ultimata slaget i ansiktet på den traditionelle Arsenalsupportern i norra London. Klubben skall inte länge representera sin barrio, utan vara en produkt som appellerar till folk över hela världen lika mycket.

Anledningarna är naturligtvis pengar. Det går en röd tråd igenom det hela som går ut på att ta folkets spel från folkets breda massor och ge det till den övre medelklassen och överklassen. Dyra biljetter? Du kan alltid köpa en digitalbox och se matchen hemma, tillsammans med massa reklam för företag som sponsrar klubben ifråga. Inga ståplatser och dyra biljetter? Tough shit, du tillhör inte längre vår målgrupp och du är säkert en sån som svär i publiken. Vi vill ha supporters som inte bryr sig om klubbens traditioner, men som är beredda att spendera massa pengar i klubbshoppen åt sina bortskämda ungar.

Naturligtvis såg jag matchen och naturligtvis höll jag på Gunners, men jag var rejält opeppad och jag kan inte direkt säga att jag jättebesviken över resultatet. Visst, en del av mitt hjärta klappar fortfarande för Gunners, men klubbens attityd har fått mig att söka mig bort från den av kapitalismen förstörda moderna fotbollen och i stället uppskatta lägre divisioner, där fotbollens sanna anda fortfarande lever. Om jag kan spara ihop tillräckligt mycket pengar kommer jag att åka över till England inom snar framtid och se nån non-league match. I vilket fall som helst kommer jag att följa EBKs alla hemmamatcher och, tror jag, bortaderbyt mot Marieholm. Utom första hemmamatchen då, den mot Osby, eftersom jag är upptagen.

Premier League är ointressant, men jag kan knappt vänta tills skånska fyran nord börjar igen. Forza Eslöv!