måndag 24 mars 2014

En intervju med Svintask

EKA: När började ni spela ihop och vem kom på bandnamnet? Vilka band influerade er att vilja börja spela?

ST: Vi började spela i mitten av 90-talet och inspirationen kom ifrån alla då aktiva band, framförallt i Halland, som vi verkligen hatade. Dom var så jävla duktiga och hurtiga och vågade dessutom kalla sig för punk. Vi kallade oss för olika vidriga bandnamn vid varje repa, och Svintask var väl det aktuella namnet när vi skulle skriva nåt namn på vår första demotape. Just då funkade det bra som ett avståndstagande från de andra banden i Laholm som hade tuffa och engelska namn. Nu 20 år senare känns bandnamnet inte lika genialiskt längre. Folk tror vi spelar nån jävla könsrock och vi blir inte sällan placerade i fack som vi inte vill förknippas med.

EKA: Enligt vad jag förstått har ni tidigare mest gett ut på DIY-basis, hur kommer det sig att AMTY släppte senaste vinylen?

ST: DIY har alltid varit bland det viktigaste för oss. Det har varit en väldigt nyttig utbildning och samtidigt en garanti för att helt själv bestämma och göra precis vad man vill. Å andra sidan har vi inte haft något egentligt val, då ingen har velat ta i oss med tång. AMTY hörde oss för länge sedan och tyckte vi lät skit, men de har väl mognat med åren och förstått vår storhet. Efter 20 år som DIY-talibaner kan det dessutom va kul att testa nåt nytt, och det behövdes nog att någon sparkade oss i arslet så vi yrvaket började skriva lite låtar igen.

EKA: Under alla år som ni varit punkare, vilket band har ni mest sett upp till? Vilket är det tråkigaste punkbandet ni lyssnat på?

ST: Vi tycker att den mesta punk är rätt tråkig, som en standardiserad McDonaldsmeny ungefär. Det betyder inte att vi inte gillar musiken, men det är väldigt få originella, uppkäftiga och intressanta band genom åren. Haak brukar säga att det bara har gjorts fem bra punklåtar, och det ligger kanske nåt i det.
EKA: Vad är viktigast att förmedla med musiken? Motstånd mot folks Svenssonattityder och samhället eller party?

ST: Från början var det viktigaste för oss att slå folk på käften, att bryta konventioner med såväl text som musik. Vi hade aldrig ambitionen att bli ett ”riktigt” band, att göra karriär eller ens bli uppskattade. Vi ville bara röra om. Med åren blev vi dock till slut något som liknar ett mediokert punkband och låtskrivandet blev något mer än bara spottloskor. På din fråga finns inget svar, men det låter ganska trevligt att skriva en låt som uttrycker ens åsikter samtidigt som man kan dricka öl till den.

EKA: Vilken av följande människor hade lättast fått anställning som ny bandmedlem, om ni varit tvungna att välja en? a) Fredrik Reinfeldt b) Kungen c) Homer Simpson d) Zlatan Ibrahimovic.

ST: Fredrik Reinfeldt, under förutsättning att han slutar med politik. Han gör mindre skada som medlem än som statsminister, och man kan alltid kicka honom pga arbetsbrist så han får känna på hur enkelt det är att leva på en a-kassa som max ger ca 10 000 kr/mån (vilket i och för sig är mycket mer än vad han nånsin kommer att tjäna som medlem i Svintask).

EKA: Vad tycker ni om fotboll? Följer ni något lag?

ST: Det har ju blivit några fotbollslåtar under åren; ”LFK” och ”Gör mål -Hur svårt kan det va?”. Haak är den som är mest fanatisk när det gäller fotboll. Vi andra följer bara landslagsmatcher ungefär.

EKA: Om Svintask var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, något hårt och fysiskt som rugby, något elegant och precist som biljard eller kanske något helt annat?

ST: Definitivt något hårt och fysiskt som någon brutal kampsport… åtminstone för utövarna. För publiken framstår det nog snarare som något mjukare/gubbigare, typ boule eller golf kanske.

EKA: Några ord till folk i Eslöv? Vill ni spela här? Vad har ni mer på gång inom kort

ST: Vi har inget emot Eslöv, men vi vill inte spela där heller. Det är bara roligt att spela i undantagsfall och då kvittar det var vi spelar. På gång inom kort? Vi ska spela in ett legendariskt album och sen splittra bandet efter interna bråk om stimpengar och upphovsrätter.

lördag 22 mars 2014

Svintask, "Vinstvarning"

/ ARTIST: Svintask / TITEL: "Vinstvarning" / GENRÉ: 77-Punk / ETIKETT: AMTY / FORMAT: Vinyl-EP /

Svintask är ett band som funnits i mitt medvetande länge, men som jag aldrig kollat upp förrän nu. Av namnet att döma trodde jag att det skulle vara kängpunk och det är kanske tack vare det udda namnet som bandet fastnat i min hjärna som ett av de banden man ämnar "kolla upp", men ändå aldrig gör det.

Hursomhelst, AMTY skickade mig den här vinyl-EP:en och det är allt annat än käng. Jag får vibbar av tysk 77-punk, men även inhemsk svensk dito och lite, om än inte överdrivet mycket, brittisk gatupunk.

Det man slås av av att lyssna på den här plattan är hur ojämnt bandet är. Den inleds med Laholm tillhör mig, en cover på en välkänd Cock Sparrer-låt (gissa vilken!), bara för att följas av en tråkig andralåt på samma a-sida. B-sidan, däremot, har två schysta låtar, den första och den sista, varav den sista, Boogie-Woogie-helvete är nåt av det mest genialiska och uppnosiga jag hört på svenska på väldigt, väldigt länge och den får naturligtvis klart godkänt.

Men det är just för att det finns två låtar på skivan som är så fruktansvärt dåliga, Lite sämre överlag och Tömma på konferens, som drar ner skivans kvalité väldigt mycket.

Med så mycket sagt, så är, som sagt, de schysta låtarna desto schystare och jag uppmanar definitivt folk att köpa plattan och kommande alster från bandet.

Plattan får 65,3% i grad av tillfredsställelse. De bra låtarna får ett mycket bättre betyg, men de sämre får ett desto sämre.

lördag 8 mars 2014

Good night, white pride!

Det är fel att det är mer kontroversiellt i dagens svenska punk/oi!-scen att ta avstånd från rasism än att lyssna på och att sprida vit makt-musik/RAC. Det kan aldrig bli nån unity för mig med krafter som vill splittra den scen vi har efter hudfärg. Punkscenen skall vara ett ställe man kan fly till och göra nåt konstruktivt om man tröttnat på svenssonlivet. Att då, i den säga att det är ok att hata nån, bara för att denne har annan hudfärg, det är verkligen inte ok.

Så låt oss ta fotbollens anda in i punkscenen igen. Vi fungerar som ett lag. Black & white - unite and fight!

All respekt åt Malmö skins, för att de anordnar en SHARP-spelning!

En intervju med Agrotoxico


EKA: Ni har hållt på i mer än 20 år, har ert sound ändrats nåt genom åren och har ni haft nåra förändringar i line-uppen? Vad har fått er att fortsätta som band?

AT: Japp, vår musik har förändrats genom åren, i bland medvetet, i bland av nån liten utveckling. Vi har haft lite förändringar i sång och trummor och sen 2004 har vi spelat med två gitarrer, vilket också förändrat vårt sound en smula. Vi lever inte på bandet. Vi har alla jobb, så vi spelar bara för att det är vår passion och vår livsstil. Vi spelar också fortfarande eftersom vi är vänner och vi behöver en ursäkt att rymma från våra flickvänner för att träffas över nåra öl. :)

EKA: Hur är scenen där ni bor? Finns det riktig unity mellan skinnskallar och punkare och är RAC/vit makt-skit accepterad i punk/skin scenen där ni bor?
AT: Jag kan helt klart säga att scenen här inte är lika organiserad och stor som i en del europeiska länder, till exempel Tyskland, men den är inte dålig, om man tänker på att vi är så långt borta från världens största scener. Vi har många bra punkband runt om i landet, nåra schysta spelställen, nåra etiketter. Tja, skulle kunna vara bättre, men den är ok. Det finns en vänsterfalang inom Brasiliens skinheadscen (särskilt i São Paolo) som hänger med nåra punkare, men det finns också ett gäng fascistiska rövhål och de är självklart inte accepterade i punkscenen.
EKA: Är ni vegetarianer/veganer? Jag har en vän som är, likt mig, vegis och vi har en pågående, aldrig slutande diskussion om vegismat. Han tycker det är omoraliskt att göra vegismat som ser ut och smakar som kötträtter, medan jag tycker det är schyst, för nu kan alla äta vad de vill, fast cruelty-fritt.
AT: Jag är vegis och jag tycker det är helt ok hur än maten smakar, så länge det inte finns djur i den. Jag vill inte ha lik på min tallrik, men samtidigt vill jag ha mat som smakar gott och om det ser ut som och smakar som kött, så bryr jag mig inte, har inget djur dött eller lidit, så dra åt helvete!
EKA: Ni hade lite kravaller i Brasilien förra året, vad handlade de om? Har det blivit en arresteringsvåg efter dessa kravaller, eller har folket tvingat regeringen att dra tillbaka impopulära beslut?
AT: Japp, allt startade med priset på kollektivtrafiken i São Paolo men tack vare vår fascistiska regims repression växte den och blev djupare folk började kämpa för fler rättigheter, yttrandefrihet, bättre kvalitet inom vården, utbildningen och kollektivtrafiken.
EKA: Ni har fotbolls-VM på g. Vad har det inneburit för den vanlige brasilianska knegaren eller fattighjon? Har många hus raserats för att bereda väg åt arenor, bygga flotta hotell och restauranger, etc? Har det varit nedskärningar i offentliga sektorn för att finansiera mästerskapet? Gillar folk i Brasilien att sportindustrins största spektakel kommer till ert land och kommer vanligt folk att kunna se matcherna?
AT: Brasilien är ett väldigt korrumperat land och VM är självklart den perfekta ursäkten för att stjäla allmänhetens pengar för att bygga arenor och annat. Regeringen har utlovat massa investeringar i flygplatser, kollektivtrafik, motorvägar och inga offentliga pengar till arenor och vad vi nu ser är raka motsatsen, massa offentliga pengar till värdelösa och privata arenor (i bland i städer utan bra proffsklubbar eller supporters) och inga pengar åt viktiga saker. De behandlar oss, som vanligt, som idioter. Vanligt folk (som följer stormedia) stödjer fortfarande VM:et, men allt fler människor klagar över det och protesterar mot det.
EKA: Följer ni nåra fotbollsklubbar? Tror ni folket nånsin kommer att återerövra det en gång så vackra spelet, eller är den för evigt förlorad till big business?
AT: Jag och Jefferson stödjer São Paolo F.C., Arthur stödjer Palmeiras och Pedro bryr sig inte om fotboll. Japp, modern fotboll är inte lika schyst som den en gång var. Det handlar bara om pengar och väldigt få spelare har kvar ett band till sina klubbar och supporters, men å andra sidan, inne på idrottsplatsen är fotboll fortfarande en fantastisk sport och ingen kan, trots deras försök, förstöra den.
EKA: Om er musik var en sport och inte musik, vilken sport skulle den vara, nåt hårt och fysiskt som rugby, nånting elegant och precist som biljard, eller kanske nåt helt annat?
AT: Bra och originell fråga. Jag skulle säga nånting hårt, men med hjärna, typ boxning.
EKA: Har ni nåt att säga till era svenska fans? Har nåt distro i Sverige era skivor och gillar ni nåra svenska band?
AT: Vi kan lugnt konstatera att vi älskar svensk punk och det är alltid ett nöje att spela i Sverige, för svensk publik och med svenska band. Vi längtar efter att göra det igen. Jag älskar band som Asta Kask, Wolfbrigade, Driller Killer, Anti-Cimex, Skitsystem, Avskum, Totalitär, Troublemakers, Disfear, Mob 47 (som förresten skall spela i Brasilien nu), etc. Jag gillar också svenska rockband som Hellacopters och The Hives. Well, jag älskar er musik.
Marcos Abreu - gitarrist och sångare.

fredag 7 mars 2014

Diverse artister: "And you call this civilization?"

/ ARTIST: Diverse artister / TITEL: "And you call this civilization?" / GENRÉ: Anarkopunk / ETIKETT: Pumpkin Records / FORMAT: CD /

Pumpkin Records släppte den här compen för nåt år sen och det imponerar på mig, inte bara att en så pass utskälld och bland punkare icke-trendig genré som anarkopunken, lyckas samla 50 band för en comp, utan också att Pumpkin Records uppenbarligen brinner för musiken de släpper. De menar allvar med budskapet, skivfordralet är tryckt på återvunnet kartongpapper och på baksidan står, i gammal Bullshit Detector-anda, "Pay no more than".

Jag gillar anarkopunken, mest för att den fortfarande har nåt att säga och inte lever i det förgångna. Musikaliskt gillar jag oi! bättre, men jag är alltid mer intresserad av att höra vad ett band tycker om världen vi lever i än att öl är gott, ingen slåss så bra som vi och fotboll är bra.

Skall man rikta nån kritik mot genrén så är det att allt för många band låter som en blandning av Conflict och Rudimentary Peni, snabbt, tokigt och argt. Med det sagt tillhör Conflict och Rudimentary Peni nåra av mina favoritband och det är klart, är man arg på nånting, så skall det höras. Jag tycker bara att det hade varit kul med lite annorlunda musik i bland. Hela första CD:en (compen är en dubbel-CD) är ganska straight forward anarkopunk med lite crust och d-taktsinfluenser i vissa låtar, med undantag för trubaduren The Casual Terrorist och mer traditionellt Crassigare Power is Poison.

CD nr 2, däremot, bjuder på lite fler utflykter, mycket baktakt, en del dub/roots-influerade låtar, men också skapunk och även om jag tröttnade rejält på skapunken typ 1995, så funkar det här, i och med att det blir en sån kontrast till CD nr 1 och blandningen av ska med anarko är ny i mina öron. Men jag tror inte en hel comp, 2 CD, med ska-anarko hade funkat. Det finns också en del grunge- och amerikansk västkusts- inspiration med i ett par låtar, men höjdpunkten på CD nr 2 är Anarcho Folko, som lyckas låta som en blandning av The Pogues och Flux of Pink Indians.

Men faktum är att det som gör den här compen kul är att tunga namn som just Flux of Pink Indians, The Subhumans, Conflict och Zounds finns med, likaså nåra av de största av yngre band, som Burnt Cross, Active Slaughter och The Restarts finns med och även om de är bra (bästa låten på hela skivan är Oi Polloi's SS Politician) , så är compens stora styrka att den presenterar band jag troligtvis aldrig annars hade hört och gör mig nyfiken på undersöka dessa namn noggrannare. Tre band jag verkligen vill kolla upp är Hello Bastards, Totälickers och Agrotoxico.

Jag tycker detta är en riktigt bra platta och uppmanar alla att få tag i den om man gillar anarko. Enda kritiken är att jag tror det hade varit schystare om blandningen hade varit lite större, inte i genré, utan i presentation. Fler baktaktslåtar på CD nr 1, alltså.

Detta är inte bara en bra comp, utan ett dokument över anarkoscenen under 2000-talet. Till och med ett svenskt band, Fredagen Den 13:e, finns med och som sådant är det värt att investeras i. Måste också berömma Pumpkin Records för det fina omslagskonsten.

Den här skivan behöver du! Jag ger den hela 92,3% i grad av tillfredsställelse! 

måndag 3 mars 2014

Moralpanik: "S/T"

/ ARTIST: Moralpanik / TITEL: "S/T" / GENRÉ: Streetpunk / ETIKETT: DIY (Demo) / FORMAT: CDR /

I skrivande stund är herr recensent förkyld som tusan och inte mycket har piggat upp under de senaste dagarna, fram tills Moralpaniks demo trillade ner i postlådan. För det här är bra, mycket bra.

Moralpanik spelar, snabb, melodisk gatupunk med inspiration från USA, helt klart, men jag tycker mig också, i refrängerna, känna inspiration från Buzzcocks och gitarrslingor som får en att tänka Back with a bang-era Skrewdriver. Samtidigt tycker jag Moralpanik låter mycket som, just, Moralpanik. De har sitt eget uttryckssätt.

Bandet består av veteraner från punkscenen i Umeå/Östersund och Umeå må vara känt för straight edge  och veganism och jag tänker inte klaga på det, jag har varit nykter i tio år och är lakto-ovo-vegetarian. Det är bara det att Umeå HC-scen aldrig appellerade direkt till mig. Men Umeå är också hemort till Guttersnipe, ett av Sveriges bästa oi!-band genom tiderna och som snart spelar i Malmö och det faktum att en av killarna från Guttersnipe spelar med i Moralpanik borgar ju för kvalité! Killarna i bandet har också spelat i för mig okända band som Hangups och Werewolf Syndrome.

Det är med andra ord ett gäng välmeriterade killar och de skall ha stor respekt för att de inte "spelar ner sig" för att låta mer punk, utan hanterar sina instrument mästerligt.

Texterna faller mig också i smaken. Det är inga stereotypa gatupunktexter om våld och alkohol, utan allt från skräp-tv till religiös fundamentalism behandlas och man gör även en Cornelis Vreeswijk-cover.

Detta är bra. Om du vill kolla upp bandet själv, så finns demon på Spotify.

En bra platta får ett bra betyg, 78,3% i grad av tillfredsställelse!