lördag 26 april 2014

söndag 13 april 2014

En intervju med Moralpanik


EKA: Ni har varit med i en mängd andra band, vad fick er att starta ett nytt?

MP: Idéen startade för några år sedan när jag (Tobbe) och Fredrik hade hoppat av Werewolf Syndrome. Jag hade några låtar på lager, som var väldigt influerade av Rancid och Bombshell Rocks, som varken platsade i Werewolf eller i det HC-band jag spelade i för tillfället. Samtidigt funderade Fredrik på att det skulle vara kul att lira streetpunk på svenska. Vi började prata lite löst om att slänga ihop ett nytt band och Fredrik föreslog att David, som precis var utan band efter nedlagda Hangups, kunde lira gura. Vi har funnits som band i åtminstone 2 år men har inte börjat vara aktiva förrän nu.

EKA: Hur ser punk/HC-scenen ut i Umeå idag? Finns det fortfarande en levande sxe-scen?

MP: Det finns i alla fall en hardcore-scen som är levande men sen vet vi inte hur mycket straightedge det är nu för tiden. Själva nykterhetsdelen av rörelsen är väl inte riktigt lika viktig som den en gång var.

EKA: Vad tycker ni om Refuseds återförening? Var ni själv och såg dem?

MP: Jag (David) var och såg dem. Det var bra, sen finns det säkert en massa folk som tycker det var en sellout-grej men vafan, i sånt fall kan man väl starta ett eget band, lägga ner, bli kultstora och sen vägra återförenas efter 15 år, det står var och en fritt.

EKA: Vad tycker ni om att Umeå blivit kulturhuvudstad i Europa? Finns det utrymme för underjordisk kultur med, eller är det bara etablissemangskultur som lyfts fram av staden?

MP: Det finns väldigt mycket åsikter om kulturhuvudstadsåret och huruvida underground-kulturen blir styvmoderligt behandlad etc. Men det känns som att den hardcore och DIY-scen som togs upp i ansökan och hjälpte Umeå att få titeln är, bortsett från några få arr, väldigt bortglömd i programmet som helhet.
På det hela sett känns det som att hela huvudstadsåret tas på alldeles för stort allvar här i Umeå. Vi är mest imponerad av att någon utanför Umeå faktiskt visste om att Umeå är årets kulturhuvudstad. 

EKA: Ni håller på att spela in nytt material, kan vi förvänta oss mer av vad vi hitintills fått, eller kommer det att bli annorlunda? Har ni kontakt med nån label?

MP: Ger man ut skivor på labels fortfarande? Vi är inte på någon label utan har gjort allt själva hittills, men visst skulle det var kul att släppa något ”på riktigt” någon gång framöver. Vi har inga planer på att ändra stil men exakt hur det kommer att låta får man se, slutresultatet blir aldrig riktigt som man tänkt sig (vilket inte behöver vara något negativt).

EKA: Vad tycker ni om fotboll? Följer ni nåra lag? Får damfotbollen stort utrymme i Umeå även nu, efter Marta?

MP: Skulle säga att damfotbollen fortfarande är relativt stor i Umeå men det är inte som det var förut när Umeå IK var bästa klubblaget i världen och Hanna Jungberg, Malin Moström, Marta mfl. var lokal(och riks)-kändisar. Men vi är tämligen sportointresserade i bandet, fast jag (Fredrik) följer iaf OS/VM i hockey/fotboll.

EKA: Om er musik var en sport och inte en musik, vilken sport skulle den då vara? Nåt hårt och fysiskt som rugby, nåt elegant och precist som biljard, eller kanske nåt helt annat?

MP: 400m häck. Se oss live så kommer du förstå!

EKA: Hur gör man för att boka er? Gillar ni att spela live och skulle ni vilja spela här nere i Skåne?

MP: Kontakta via facebook. Vi gillar absolut att spela live och vill göra det oftare, det handlar bara om tid, logistik och ersättning. Vi bor ju ändå i Norrland så det tar en stund att köra ned ifall man inte flyger.

lördag 12 april 2014

Eslövs BK - Malmö City FC: 1-2

Så här är det, sedan jag bloggade om fotboll sist har ett par saker hänt inom svensk fotboll och supporterkultur. Till att börja med mordförsöket på Showan, en MFF-supporter vars enda brott var att han var invandrare och antirasist och för det andra, dråpet på en Djurgårdare i Helsingborg.

Såna saker är naturligtvis fruktansvärda, men efterföljden på dem blev desto positivare. Hela supportersverige och många firmor från utlandet stod upp för Showan mot rasismen och fotbollssverige fördömde lika kraftigt dråpet i Helsingborg. Det visar fotbollens styrka. Det finns folk som vill slåss för sin klubbs färger, men de flesta supporters tar avstånd från sånt som splittrar. Det krävs två lag för att det skall bli match och jag önskar att man även på matcher högre upp i systemet skulle kunna se vad man ser på Ekevalla, hemmafans och bortafans som sitter tillsammans.

Det är det som är charmen i lägre divisioners fotboll, att laget representerar nåt och inte bara spelarnas bankkonton. EBK är en perfekt representant för vår stad, "knegarvärderingar och mångkulturellt", som poeten diktade. Det är riktiga spelare och riktiga supporters. Därför känns det extra taggande denna säsongen, då vi återigen spelar i samma division som Höörs IS. I riktig fotboll vinner man i bland och förlorar i bland. I dag förlorade vi mot MCFC, men bara vi vinner över Höör, så är jag nöjd den här säsongen.

Nåväl, vi förlorade som sagt och jag har min egen teori, det var vädret. EBK är vana att spela i regnskurar, men i dag tittade solen fram under stora delar av matchen och det var uppehållsväder. Fanns egentligen ingen ursäkt till varför inte fler Eslövsbor var på plats för att heja fram sitt eget lag. Men det har man ju blitt van vid.

Vi förlorade i dag och det var nog, väder eller ej, rättvist. Vi inledde matchen väldigt splittrat och det skulle hålla sig i stora delar av första halvlek. MCFC spelar precis som EBK utpräglat anfallsspel, så det fanns inte brist på målchanser åt Eslöv, men det var precis som att en förbannelse hängde över laget. Upp med bollen i offensivt rum, men fumla bort den på den planhalvan. Det hände gång på gång. Bland annat nästan direkt efter 0-1-målet, vilket kom redan i 11e minuten. Men i sanningens namn, så skulle även MCFC ha ett par chanser till.

Därför var det kul att se EBK komma ut på planen efter halvtid. Det var ett helt annat lag, kan man säga, grabbarna spelade med större självförtroende och redan i 49e petade Hannes Englesson, som för den bedriften får titeln "matchens lirare i EBK" av mig, in 1-1.

EBK skulle sedan visa ordentlig klass under stora delar av andra halvlek och det flera gånger man trodde att 2-1 skulle sitta och när Adil Adlouni, bara det värt att se matchen för, började dribbla, så kändes målet nära.

Men det skulle bli en 1-2-förlust, för i 78e minuten satte gästerna in 1-2. Piss!

Nåja, som sagt, bara vi slår Höör är jag nöjd den här säsongen.

Domarn var i dag ganska schyst, han la ribban högt och tolererade mycket fysiskt spel, kanske för mycket enligt somliga. Det var ett par gånger då man önskade att han skulle blåsa i EBKs favör, bland annat i 64e minuten, då MCFC stoppade ett EBK-anfall genom att förfalla till tröjdragning och det fanns ett par, tycker jag, klara straffsituationer, men å andra sidan var han lika trögbedd om att blåsa för MCFC.

Jag tror inte att det här resultatet är talande för säsongen, utan jag slår vad om att vi kan mycket bättre än så här och det skall, som vanligt, bli en ren fröjd att följa och heja fram sitt lag. Dessutom var det jättekul att se våra duktiga P15-spelare hyllas i halvtid, det borgar för framtiden!

Det här blir najs, COYR!